Ni hann säkert inte läsa det - så populär inbillar jag mig inte att den här bloggen är. Det handlade i alla fall om journalister som älskar journalister. Jag dissade dem. Ni vet, det finns ju kulturjournalister som romantiserar journalistyrket så jävla hårt och can't get enough av att läsa och skriva om andra journalister. Man kan bli lite trött på det, det kan kännas lite meningslöst, l'art pour l'art och hela den grejen. Chilla liksom. Men sen kom jag på - och det var därför som jag tog bort inlägget - att JAG är likadan! Jag är ju en journalist, however arbestlös, som är helt besatt av andra journalister. Jag skriver ju om dem här hela tiden, for crying out loud. Jag skulle hellre fastna i en hiss tillsammans med xxxxxx xxxxx, xxxxxx xxxxxx eller xxxx xxxxxxxxx än med någon avdandkad popstjärna. Jag är med andra ord lika fucked som de jag dissar. Så det är nog jag som ska chilla. The dissER becomes the dissEE.