Jag flyr till le réalisme poétique

Publicerat i: Allmänt
Jag flyr till le réalisme poétique
Sedan valet har jag känt mig bedövad, bedrövad. Jag kan se det framför mig, hur Sveriges blåa regering bjuder in Anders Fogh Rasmussen, handskakningar och leenden på fotografier, och alla är rörande överens om hur man ska styra ett samhälle. Och hur en ny segregation skapas: inte längre bara vi och dom som i "svenskar" och "invandrare", utan vi och dom bland  "dom" - duktiga och olydiga invandrare, de som kan pratar svenska bättre och de som pratar sämre, de som "vill jobba" och de som "är lata", de som förtjänar att stanna och de som ska bort. Fy fan. Fy fan fy fan fy fan.

Vad ska man ta sig till i denna kollektiva depression? Vad gör man när man är paralyserad? För att göra något snällt mot mig själv, lägga lite plåster på såren, gick jag på bio och såg "Le journal d'un curé de campagne" från 1951. Den är gjord av Robert Bresson, geniet som gjorde mästerverket "Les dames du bois de Bologne". Den här var lika bra. Det är filmer som är vackra, hemlighetsfulla, viskande.

"Le journal d'un curé de campagne" handlar om en ung präst som har konstant ångest. Ångest för att han inte tror tillräckligt mycket, plus straight up dödsångest. Det var ingen film man blev glad av att se. Men det var skönt att umgås med Robert Bresson och hans bilder av gryningspromenader i ett Frankrike där hösten just håller på att övergå i vinter. Det var fint. Jag lägger det i min ficka och håller ut.
#1 - - Anonym:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2390&a=574050&previousRenderType=6

#2 - - Anonym:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2390&a=574050&previousRenderType=6

#3 - - Annika:

Men precis. Äkta splittring.

#4 - - Carl Magnus:

Idealet är istället att invandrarna bär sig åt som du vill och inser att de alla är en del i samma kollektiv med samma erfarenheter, åsikter och intressen, d.v.s de som du tycker att de borde ha?

#5 - - Annika:

Nej, det har jag inte sagt. Jag tycker bara att det är sorgligt med en politik som går ut på att misstänkliggöra alla som inte lyckas med allt. Med att få jobb, med att lära sig svenska, med att assimilera sig...

#6 - - Petter:

What? Det hela handlar väl snarare om att kritisera en politik som under de senaste 12 åren sett till att folk i allmänhet, invandrare i synnerhet if you will, misslyckats med att få jobb, integreras i samhället osv.

#7 - - Petter igen:

Möjligen språktestdebatten undantaget så är det väl ingen i högerblocket som skyllt på invandrare för att de inte integrerats, arbetslösa för att de inte fått ett jobb osv - all kritik för de problmen har riktats mot en välmående, vit, man från Katrineholm i sina bästa år.

#8 - - Carl Magnus:

Men om många invandrare nu uppenbarligen tror att borgarna kommer att föra en bättre politik så är det enligt dig för att de blivit splittrade (presumably av den onda, onda högern). Då måste du väl ha som grundsyn att de har gemensamma intressen och inte ska splittras utan hålla ihop.
De borde inse att fyra år till med samma politik är det enda vettiga eftersom du vet att det är så. Eftersom du vet vad som är bra politik och dålig så behöver du inte heller ta hänsyn till vad de intervjuade i DN-artikeln säger.
I förlängningen; de som pratar svenska och jobbar på Ericsson ska inse att de har mer gemensamt med isolerade bidragstagare i Rosengård än med sina kollegor.
Jag antar att du inte menar det men jag tycker nog att det är ett paradexempel på "vi och dom"-tänkande och dessutom jävligt paternaliserande.