Let’s face it – juridik är inte särskilt rock’n’roll. En rockstjärna slår sönder sin gitarr – en jurist tappar sin i marken, går tillbaka till affären och reklamerar produkten. En rockstjärna får groupies, en jurist får klienter. Och medan rockstjärnan konsumerar kopiösa mängder sprit under turnén från stad till stad, dricker juristen kopiösa mängder kaffe när han eller hon beger sig från paragraf till paragraf.
Men trots detta faktum finns det en del musik som handlar om jurister och juridik. Varför? Dels kanske för att anspelningar på det oväntade, att lyfta saker och ting ur sitt sammanhang och skapa kontraster, är ett väl beprövad knep i all konst. Men dels för att juridiken tränger in i allas liv, oavsett om man vill det eller inte. Dessutom är jurister ofta tacksamma att skämta om, med sina klassiska attribut och stereotypa karaktärsdrag. ”I bear more grudges than lonely High Court judges” sjöng Morrissey och man fattar precis vad han menar.
Topp 5 juridiklåtar (kronologisk ordning):
1. The Clash – ”I fought the law” (1977)
På det självbetitlade debutalbumet tog The Clash itu med juridik flera gånger. Dels i ”Police and theives”, dels i den här. ”I fought the law” har ett tema som är klassiskt i blues och country: berättarjaget är en romantiserad brottsling, men ödet och rättvisan hinner ikapp honom (det är alltid en man) och slutet blir tragiskt och bittert. ”Breaking rocks in the hot sun / I fought the law, and the law won” lyder första textraden, det rör sig om en brottsling som får göra gammeldags straffarbete för att sona sina brott. Vilka är dessa? ”Robbing people with a six-gun / I fought the law, and the law won”. Så kan det gå.
2. The Specials – “Stupid marriage” (1979)
Den här låten från Specials debutalbum handlar om något för popmusik så udda som Brottsbalken 12:1, dvs skadegörelse. En ung man krossar en fönsterruta, och nu står han inför rätta. Innan varje vers börjar hör man domaren: ”My name is Judge Roughneck, And I will not tolerate any disobedience in my courtroom. / Rude boy, you have been brought in front of me and charged with smashing this woman's window / Before I sentence you, What have you got to say in your defence?” Sedan kommer förklaringen. Ett utmärkt upplägg för en poplåt.
3. Jackson Browne – ”Lawyers in love” (1983)
Jackson Browne gjorde världens mest slicka singer/songwriter-pop, men texterna hade ofta allvarliga teman och mörka undertoner. ”Lawyers in love” kom 1983 och är trots sin lovande titel inget romantiskt mästerverk som tar itu med vuxna akademikers känslor. Istället är det en pretentiös dystopisk låt med rader som ”Among the human beings in their designer jeans, am I the only one who hears the screams, and the strangled cries of lawyers in love?” – men titeln är så snygg att den får vara med här ändå.
4. Belle & Sebastian – ”Legal man” (2000)
Belle & Sebastian – underskattade! Hörde en låt från ”Fold your hans child you walk like a peasant” igår (en skiva jag instinktivt undvikt) som var hur bra som helst. Hur som helst, det här är ännu en finurlig Stuart Murodch-text. Det är en kärlekslåt, men istället för att bara hylla kärleken försöker man motivera den med juridiska argument: ”Not withstanding provisions of clauses 1,2,3 and 4 / Extend contractual period, me and you for evermore”. Samtidigt finns här lite kritik av vad man uppfattar som den amoraliske byråkraten: “You're the Legal Man, you've got to prove that you're no liar / I'll render services that you may reasonably require.”
5. Dead Prez – ”Fuck the law” (2003)
När det gäller hiphop finns det hur mycket juridik som helst. Från Wu-Tang Clans ”Severe punishment” till Looptroops ”Long arm of the law”(som innehåller textrader som “Judge slam the hammer, D.A. got an erection / Wouldn't even give me a public defender for such a small case”). Men den allra bästa juriridk-hiphopen är gjord av den Dead Prez. ”Fuck the law” är det argaste och mest anarkistiska angrepp på det juridiska systemet som spelats in – med textrader som ”Kiss my black ass / Nail the judges / Hang the lawyers / Ride for justice” – hade jag varit Markus Larsson så hade jag kallat den ”en molotovcocktail inslängd på dansgolvet” eller nåt. Men så billig är jag inte. Bra låt though.
Årtalet på "I fought the law" ska vara 1979. Den var inte med på den brittiska versionen av debuten utan gavs ut på "Cost of living"-ep:n. Sedan inkluderades den på den amerikanska versionen av "The Clash".