Men allt det där bleknar liksom bort när man hör "Tristan und Isolde". Det är musik som är så märklig, mångtydig och vacker att man blir helt blown away. Det är liksom bara en massa melodier som inte bryr sig om att nå fram till någon harmonisk upplösning, allting hänger hela tiden i luften, på väg någonstans... det hänger väl ihop med att han ville skildra romantisk längtan. Hur som helst så låter det grymt.
Speciellt tredje aktens final, liebestod, är makalös. Isolde struntar i allt vad förnuft heter, hon vill dö för att förenas med sin Tristan, och hennes beslutsamhet är som en glödande triumf. Musiken bara skjuter högre och högre upp i luften, extatisk och stolt - det är en kärlek som är lika mäktig som en gud.
Jag har aldrig sett något uppförande av "Tristan und Isolde", eller någon annan riktig opera heller för den delen. Det är ju fett dyrt. Det får bli när jag är medelålders, rik och uttråkad. I can't wait.
..Rather helpful information you have here. Grazie! http://www.trenitalia.275mb.com