I min senaste kommentar skrev jag att Jaheims "Like a DJ" var en keff låt. Jag tänkte lite på det efteråt, om vad det var som gör den så dålig. Det mest påfallande med den låten är ju texten:


When I was hitting
I was in rotation off the charts (charts)
Like number 2 with a bullet
I was shooting straight for your heart (yea yea)
But it looks like i'm slippin
From that peak position
Drop down on your list
From top 10
To not even being on your countdown

And so I wait (I wait)
For you to come digging in the crates (oh yea)
Blow off the dust
So I could finally get some attention (ohh)
Cause once you put the nigga on wax (yea)
You can't just put me back (you can't just put me back)
Just cut it up and scratch it
And get back
Cause your only gonna play me again

You fade me out
And you blend him in
I can't get no spin unless i'm requested
She's something like a dj
Who used to move the crowd
Now the groove is all worn out
I can't get no play
She's something like a dj

I'm so in love with the way you work the one and two's (one and two's)
But I can't help but be jealous
The way your work them other dudes
You get caught up skipping
Girl just let me flip it (just let me flip it)
I'll show you the remix baby
Breaking records at the top
For the number one spot

So I wait (I wait) for you to come digging in the crates (in the crates), etc

You fade me out and you blend him in, etc

Baby girl let's slow it down
Like it's the last song of the night (last song of the night)
We'll be dancing till the lights come on
No need to switch it up
Until you know the time is right(time is right)
See you got me feeling like
I'm your favorite song

You fade me out and you blend him in, etc

And just for the record baby
My head is spinning
My heart is turning
And i'm yearning for your love


Haha. Visst är den rolig? Texten är underbar, det är inte den som gör låten dålig, det är det trista discobeatet, låten är helt malplacé på den annars väldigt homogena balladskivan "Ghetto classics". Grejen är att Jaheim förvaltar en gammal tradition av Fånig Soul. Inte bara den här låten - även "Fiend" (en av årets bästa låtar) där han liknar sin förälskelse vid ett crackberoende, eller "Forgetful" som ballar ur på slutet: "now you wanna get amnesia / all I ever tried to do was to please ya".

Fånigheten är en del av soulens DNA. Det är så gött att Impressions spelade in den politiska låten "Keep on pushing" och illustrerade det genom att på skivomslaget pusha fram en bil som fått motorstopp! Ett annat underbart exempel är Bobby Taylors skiva "Taylor made soul" - inte nog med att titeln är en fånig ordvits, på omslaget (som jag tyvärr inte hittade på google) sitter han och är en skräddare!

Det finns hur många exempel som helst på den här attityden gentemot omslag, titlar och låttexter inom soul. Och inte bara soul förresten, hiphop är ibland lika cheesy (Marley Marls kemilab-omslag till "Droppin' science"! Lauryn Hills skolbänkomslag till "The Miseducation of Lauryn Hill"!). Även Ne-Yo har några fåniga bilder i cd-bookleten där han har penna och anteckingsblock i högsta hugg: DET HÄR ÄR EN ARTIST SOM SKRIVER SINA EGNA LÅTAR, skivan heter "In my own words"! No shit, det är så jävla övertydligt. På ett underhållande sätt. Det är en tradition som inte alls finns inom vit rock...

Förlåt, ni hatar när jag polariserar "vit" mot "svart" musik, it's so 90's, men i det här fallet är det faktiskt sant. Rockgenren nådde en nivå av allvar, ett seriositetskomplex, redan på 60-talet som varken soul eller hiphop tagit sig upp till. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det är så. Visst finns det undantag, men det är ändå långt kvar till att en hiphopartist gör Smashing Pumpkins-pretentiösa omslag. Att ha en bild på artisten på omslaget är fortfarande det vanligaste - något som rocken övergav redan med Beatles "White album" (ja, det gick inte över en natt, men det började typ då).

Det bästa med Jaheim är att han är så distanslös, för honom verkar det fullständigt självklart att göra låtar som "Like a DJ" och "Fiend". Det är det mest otidsenliga med hans musik. En artist som Kelis är hans totala motsats: modern, cool och full av distans. Hon är givetvis fantastisk hon med.