Musikjournalister är suckers för Sanningar. Någon slänger ur sig ett påstående som låter bra, alla nickar samstämmigt och sedan upprepas denna fras ad infinitum som om det vore bevingade ord. Ingen reflekterar över om det är bra eller dåligt, sant eller falskt, smart eller ytligt. Det bara är. Och jag blir så irriterad. Här är några exempel från i år:

- "M Ward låter som Django Reinhardt" (en trevlig teori som tyvärr är helt hjärndöd. Django spelade instrumental swing med blixtrande improvisationer, vad är the connection? Bara för att M Ward spelar gitarr och typ spelar in skivor som låter som om de var gjorda för länge sen? Fan vad fattigt.)

- "Cassie har ingen sångröst" (bara för att hon inte wailar och kvider som Mary J Blige m fl. Som om det behärskade uttrycket inte är ett uttryck. Som om den rena och konsekventa melodin inte är en melodi.)

- "Hot Chip är världens just nu bästa band" (det är så fucked att tro att någonting ÄR "världens bästa", och om det skulle vara det så hade det inte varit detta band... ja, ni vet, jag har skrivit om det tidigare)

- "vad Bob Dylan gör idag är lika relevant som det han gjorde in his heyday" (nej, det är det fan inte.)

Osv. Men det handlar inte bara om enstaka artister, det är också cementerade uttryck som "sköra melodier" och "skira stämningar"... av någon anledning gillar alla adjektiven "skör" och "skir". Och typ "andlös","hudlös",  "tidlös", "fjäderlätt", "själfylld", "suggestiv", "magisk", "varm"... det är så slappt och slentrianmässigt, det går per automatik. Man bara ser ett skivomslag med Radio Dept och bestämmer sig för att musiken är "skör", eller valfri isländsk grupp som blir "suggestiv". Guuuud vad trött jag blir på sånt.

En annan grej som jag irriterade mig på när jag läste var Sonics beskrivning av Ne-Yo i deras årsbästalista. De skrev att "So sick" var samma typ av låt som Faith Evans mästerverk "Again". What? So sick handlar ju om att vara knäckt och en sucker för sitt ex efter att man gjort slut. Again handlar om att skita i alla haters och att inte vara bitter, att försöka se framåt trots att man har så fruktansvärt jobbiga erfarenheter. Den handlar inte om kärlek alls! Gud vad slappt.

De skrev också att Ghostface Killah anlitat "världens hetaste producenter" till sin skiva. Också fett slappt - som om man inte kan skriva berömmande om hiphop utan att braska att "det här är modernt!". Nej, Ghostface har inte världens hetaste producenter, han kan inte stava till hyphy och han har offentligt förolämpat "Laffy taffy"-dansen. Han är bra ändå - men eftersom det bara finns en mall för hur en hiphopartist får vara på Sonic, så trycks han ned i denna. Gött.

Jaja, lovar att inte vara lika sur nästa gång. Puss och kram