Man kan i och för sig fråga sig om crunk verkligen är en genre. Det är väl egentligen ett adjektiv, ett flummigt begrepp för när musiken nått ett visst stadium av röjighet och sympatisk idioti. Som en fylla som når en viss promillehalt. När sydstatsrap eller Miami Bass blir helt bäng, då är det crunk. Outkasts "Last call" är till exempel ett försök att göra musik som är crunk, de har till och med Lil Jon med på ett hörn, men i mina öron misslyckas de. Outkast är alldeles för musikaliska och sofistikerade för att kunna göra rakt igenom fucked-up-crunk musik. Om ni förstår vad jag menar.
Screw däremot, det är ju en genre. Och det var det jag skulle komma till - jag älskar screw så jävla mycket. Screw är mer än ett adjektiv. Det är en revolution. Hiphop har ju vissa musikaliska milstolpar - typ Marley Marls användande av samplingar, Dr Dres användning av musiker, och Timbalands användningar av helt mongo rytmer. DJ Screws och Swisha House-gängets användning av remixer är en milstolpe av den kalibern. Det är inte bara unikt och intressant och nyskapande, det är så fruktansvärt BRA MUSIK.
Jag har chopped & screw-versionerna av Three 6 Mafias och Paul Walls senaste album. Jag pallar inte skaffa originalversionerna, för hur skulle de kunna vara bättre än det här? När man bobbar huvudet i takt till musiken gör man det i slow motion, men det innebär inte att man kommer längre från musiken som man skulle kunna tro, istället kommer man närmre, tränger djupare ner i groovet. Och det är bara... yes, fy fan vad det här är fett. Det är som känslan man fick när man hörde "Big Pimpin" första gången på ett dansgolv och upptäckte att man kunde dansa i halva hastigheten lika bra som i dubbla, det är den känslan upphöjt till tio.
Dessutom är screw alldeles för konstigt för att kunna ompaketeras till MTV- och Coca Cola-formatet. Till skillnad från Lil Jon och Usher alltså. Det här är inte soundtracket till fräscha klubbar och fräscha drinkar. Det här är snarare musikalisk kvicksand. Och jag älskar det.
Men ärligt, screw är faktiskt till stora delar olyssningsbart. Det är ju en musikstil som blev till för att folk i Texas drog i sig så jävla mycket cough suryp och blev helt tröga i skallen. Det har däremot influerat mainstreamhiphop på ett kul sätt – Still tippin, Hustler's anthem osv - men att sitta och lyssna igenom hela screwskivor är ju enbart plågsamt.
Crunk går att definierad hyfsat bra som musikgenre: minimalistiska synthslingor och skrikiga, upprepade refränger snarare än rappade verser.
Crunk och snap är däremot svåra att skilja åt (vad är egentligen Ying Yang Twins "Saltshaker"? David Banners "PLay"?) men crunk och screw låter totalt olika. Däremot stämmer det ju att många i Sverige är så besatta av "det nya" att de skiter i det här, man säger hellre att man lyssnar på "crunk" än på "hiphop". Det är lite töntigt men lite kul också, de vill så gärna att det ska gå framåt hela tiden.