För ett par månader sedan listade jag och mina vänner våra favoritlåtar från 2010-talet och publicerade en om dagen i vår privata grupp på Facebook. Den enda regeln var: max en låt per artist, men om en artist är gäst på en annan artists låt så räknas det inte riktigt, så därför kan vissa artister dyka upp mer än en gång ändå. Hur som helst, jag tänkte dela med mig av mina egna favoriter här på bloggen, med ett inlägg om dagen i fem dagar. 

50. Cults "Go outside"
Minns att jag gick och gnolade på denna sommaren 2011 när jag jobbade på Kulturdepartementet, traskade omkring i de där korridorerna med lågt i tak, missbrukade skrivaren och chattade med en söt tjej som jag precis träffat som skulle flytta till Berlin till hösten, så vi skulle nog sluta ses snart, trodde jag.



49. R Kelly "Feelin' single"
R Keezys bästa låt från detta decennium. Gud vad många gånger man har dansat till denna. Om det blir så att R Kelly döms för de brott som han verkar vara skyldig till, om det blir så att han aldrig mer kommer att spela in ny musik, om det blir så att ingen radiostation någonsin kommer att spela hans gamla hits igen, så tar det inte bort hans otroliga bidrag till popmusiken.



48. Car Seat Headrest "Cosmic hero" 
Episk amerikansk indierock. När jag hörde den första gången fick jag samma känsla som när jag var 14 och lyssnade på Weezers "Pinkerton". När jag såg bandet live några timmar senare blev jag väldigt upprymd. De var förband till ett riktigt tråkband, Woods, som inte skapat en minnesvärd refräng. Car Seat Headrest är något helt annat. Bra bandnamn också.



47. Kedr Livanskiy "Razrushitelniy krug (Destructive cycle)"
Fuck me vad bra denna är. Om jag någonsin varit kär i en popartist så är det i den lika melankoliska och romantiska som coola technoprinsessan från Ryssland, Kedr Livanskiy. Tack Magnus för att du introducerade denna låt och artist för mig!



46. Chris Brown "Deuces"
Fortsätter min odyssé genom R&B-världens största charmtroll. Gillar inte Chris Brown som person men han har gjort flera asbra låtar. Svårt att välja mellan denna och "Loyal" men denna har ändå varit en större del av mitt 10-tal. Så oerhört mörk, full av bitterhet, berättarjagets svekfulla partner kan bara dra åt helvete - och samtidigt, och det här är det starka med refrängen: "you make me wanna say bye-bye to her", alltså till hans nya tjej, hon som är fin och snäll. Hon som han har gått vidare till - trodde han, men nu kommer the crazy ex och lockar och han blir helt mindfucked. Så hela låten är liksom en inre konflikt, en dragkamp, vilket gör den intressant tycker jag. Tyga och Kevin McCall rappar varsin vers, de är mindre kluvna, de hatar sina ex rakt av - de är nästan som röster inom Chris Browns huvud som propagerar för att han ska vara hård och beslutsam. Men han är allt annat än det: "oh!!!" sjunger han i en ångestfylld adlib som inleder den sista refrängen, som dekoreras av fler adlibs som är såsigt wailande, upplöst sång. Att beatet är en långsammare och mer sorgsen, uppgiven och kraftlös version av Rihannas "Te amo" är knappast en slump, och man kan tycka att det är en lite osmaklig blinkning eftersom Chris Brown spöade skiten ur Rihanna när de var ihop och med andra ord var allt annat än offer i den relationen. Men jag tycker att det går att skilja konstverk från konstnär, och jag är glad att låten använder det här beatet eftersom det är så bra, och jag är glad att den här låten finns för den är så tung.



45. Lykke Li "I follow rivers (The Magician remix)"
Epic jam. Mycket bättre än originalet. Gillar Lykke Li, och hade detta varit topp 100 och inte 50 låtar för 2010 så hade jag nog kunnat ha med både "Sadness is a blessing" och (framförallt) "Love out of lust", men den här låten har jag en annan relation till, har dansat till den så många gånger. Dessutom är scenen i "Blå är den varmaste färgen" där den är med väldigt fin.



44. Kanye West ”Runaway”
Självrannsakan och självförakt utan självömkan. Bara ett stilla konstaterande: jag är en jävla idiot, jag har problem med närhet, hur attraherad jag än är av dig så råder jag dig att hålla dig borta från mig, jag kommer bara såra dig och såra mig själv. Och vidare: alla jag känner är douchebags och assholes precis som jag, japp så är det, det är bara att face it, man kan bara le åt det, skål för oss, skål för att jag alltid kommer att fucka upp allting. Det här var den speciella perioden i Kanyes liv efter att hans mamma hade dött och innan han träffade Kim Kardashian. Han har aldrig varit så vilsen och samtidigt aldrig så konstnärligt fokuserad. ”My beautiful dark twisted fantasy” är fortfarande hans bästa album, och det här är skivans kronjuvel. Bonus för den sönderdistade sången i slutet - man kan tolka det som att han har slut på ord och bara öser ur sig känslor, eller som att han förfaller till meningslöst rantande, eller som att det han säger helt enkelt är för privat och intimt för att höras av andra. Magisk låt hur som helst. Men "Waves" är nästan lika bra tycker jag.



43. Björk "Black lake"
Vem hade trott att Björk skulle göra ett skilsmässoalbum som blev en av decenniets starkaste skivor? "Vulnicura" är asbra och dess mittpunkt, den tio minuter långa "Black lake", är verkligen en mörk sjö att stiga ned i när sorgen är som svårast. Stråkarna är underbara, beatsen ilskna och hennes sång ekande hopplös. Det är som en kall vind sveper över en när man lyssnar på den här låten, en vind som skär genom allt.



42. Teengirl Fantasy "Cheaters (John Talabot remix)"
Den här ska in nånstans. Jag minns att John Talabot var märkligt hipp runt 2011-2012, det märkliga menar jag är att hans sound (när han var som bäst) inte är ett dugg samtida eller framåtblickande, bara perfekt tillbakablickande. Men det är en nostalgi som inte bara är mysig utan som man faktiskt kan dansa till. De kraschande cymbalerna gör mig lycklig också.