Clark Gable
Paul McCartney (1966)
Tony Leung i "2046"
Jason Schwartzman
OK ett sånt här inlägg har rejäla potential att bli kefft. All I'm swaying is: mustasch, det behöver inte alltid vara så fult. Men det är ett fult ord (rent stavnings- och ljudmässigt) och när man tänker på mustasch tänker man feta 1800-talsmän som sitter på herrklubben och röker cigarr och berättar lustiga anekdoter om sina kvinnor, eller jobbiga hippies som Frank Zappa, eller att det finns ett vidrigt hårdrocksband som av någon obegriplig campig anledning döpt sig till Mustasch. När man egentligen inte alls behöver tänka på det, man kan tänka på elegans, man kan tänka på Clark Gables leende eller Tony Leungs melankoli.