krönika: aya nakamura och samtidens franska r&b och hiphop

Publicerat i: krönika, popmusik Afro B, Aya Nakamura, Booba, Damso, GLK, Kaaris, MHD, R&B, WizKid, afrobeats, afropop, hiphop
När lyssnade du senast på hiphop eller R&B från Frankrike?

Fransk hiphop fick en del spridning under andra halvan av 1990-talet, med den mörka Marseille-hiphopen som konstnärlig höjdpunkt. Sedan följde många år i internationell medieskugga, då scenen fortsatte att utvecklas men som en lokal angelägenhet. Men de senaste åren har en ny generation artister kommit fram, vars musik är alldeles för intressant för att ignoreras av omvärlden. Samtidens amerikanska hiphop, med trapbeats och autotune-sång, har visat sig passa de unga franska ordsmederna mycket bra, exempelvis MHD, Booba, Kaaris och GLK.

Aya Nakamura är en artist som var okänd för mig innan nyårsafton – annars hade jag placerat hennes fenomenala ”Nakamura”, som släpptes i november, högt upp på listan över 2018 års bästa album. Hon är född i Mali och uppvuxen i Parisförorten Aulnay-sous-Bois. Hon sjunger, rappar inte, men hon sjunger med en rappares attityd och skärpa. Låtarna handlar om saker som lögnaktiga killar som borde hålla käften (hitten ”Djadja”) och hundratusentals fans har tagit dem till sina hjärtan. 

Artister som Nakamura tar R&B-dancehall-pop-hybriden som har varit så populär de senaste åren – tänk Rihannas ”Work” och Ed Sheerans ”Shape of you” – till en ny nivå genom att knyta an till de afrikanska musikkulturer som har starka band till den franska. De glittrande gitarr- och koraslingorna låter helt naturliga i Aya Nakamuras musik (hennes singel ”Oumou Sangaré” är en hyllning till den berömda sångerskan med samma namn). I hennes fall är Mali den geografiska kontrapunkten, för MHD är det Senegal och Guinea och för Damso, Belgiens egen Drake som gjorde den fantastiska skivan ”Ipséité” 2017, är det Kongo-Kinshasa. 

Att afrobeats och afropop är så stort just nu gynnar den franska urbana popmusiken. MHD har spelat in en duett med WizKid och Afro B medverkar på en remix av Aya Nakamuras ”Djadja”. Alla dessa artister är på olika sätt en del av samma våg: den melankoliska sensualismen och de betvingande rytmerna håller på att göra popvärlden lite roligare, lite coolare och lite sexigare.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2019-01-31)

 
Från vinterresa :)
Kommentera 0
Visa fler inlägg