Pop
Molly Nilsson
”Extreme”
(Dark Skies Association)
Betyg: 4

Den Berlinbaserade globetrottern Molly Nilsson har varit för 2010-talet vad Jens Lekman var för 00-talet: Sveriges främsta indievagabond. Hennes estetik är distinkt – skivomslag med svartvita geometriska former, bultande beats, skimrande syntar och en röst som låter som om den kommer från djupet av mörk grotta.

Efter det suveräna albumet ”The travels” 2013 har hennes skivor kännetecknats av att de har en makalös poplåt som överskuggar alla andra på skivan (”Tomorrow” på 2015 års ”Zenith”, ”A slice of lemon” på förra albumet ”2020”), men ”Extreme” håller intresset uppe rakt igenom.

Molly Nilsson fick en nytändning som artist år 2020. Efter att hon gått igenom en fas av tvivel på musikkarriären landade hon i att hon faktiskt ville fortsätta. Det har resulterat i en ny optimism och en större experimentlusta.

Hon kryddar för första gången några låtar med distade elgitarrer (i syntetisk form), hon leker med drum’n’bass-rytmer (”Obnoxiously talented”) och det tidiga 60-talets soulpop (”Take me to your leader”). Hon skriver en disslåt riktad mot maktmän som Jeff Bezos och Elon Musk, hon döper en låt efter filmmästerverket ”Sweet smell of success” och hon sjunger en feministisk kampsång full av sorglustig uppgivenhet (”Earth girls”).

”Extreme” är en av Molly Nilssons finaste skivor hittills.

Bästa spår: ”Obnoxiously talented”, ”Avoid heaven”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2022-02-04)