Hiphop
Ison
”Tronen”
(Tanisawa/Sony)
Betyg: 2

Ingen naturlag säger att en fantastisk musikduo alltid utgörs av två lika fantastiska individer. Men det är ofta först när en duo börjar göra musik på varsitt håll som det blir tydligt vem av dem som är stjärnan. Och Ison & Fille visar sig vara svensk hiphops motsvarighet till Simon & Garfunkel. Från debut-ep:n som släpptes för 20 år sedan till senaste skivan ”Vackra liv” har de varit en trygg konstant i svensk popmusik. Men medan Fille är en ständigt brinnande rapvulkan (senast på den högoktaniga skojsingeln ”Gaz” där han som sitt alter ego Lilla Al-Fadji gästar Filip Dikmen) har Ison med åren blivit en segare och latare rappare. Han har fortfarande en röst full av pondus, men textraderna han spottar ur sig saknar udd, och som låtskrivare är han ointresserad av eller oförmögen att bli så personlig och sårbar som han var i sin självbiografi ”När jag inte hade nåt”. Han är fast i entertainerrollen, vilket är helt okej, problemet är bara att hans låtar inte genererar breda leenden eller starkt dansbegär.

Denna ep, helt och hållet producerat av Miki Asante vilket skapar ett trevligt homogent sound, är Isons debut som soloartist. Kanske kan ett helt soloalbum bli en mer lyckad historia.

Bästa spår: ”Nipsey”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2021-03-29)