Konstpop
Fiona Apple
”Fetch the bolt cutters”
(Epic/Sony)
Betyg: 4

Sommaren 1996, när den ännu inte nitton år fyllda Fiona Apple från New York släppte sitt debutalbum ”Tidal”, låg hon helt rätt i tiden. Alanis Morrissette hade nyss släppt mångmiljonsäljaren ”Jagged little pill”, musikbranschen skrek efter fler unga kvinnor med orädd attityd, dagboksråa låttexter och ett lagom alternativrockigt sound. Och ”Tidal” blev en megasuccé. Fiona Apple såg ut som en blaserad urban älva och lät som en Courtney Love som lyssnat på Nina Simone istället för ösiga rockband.

Fiona Apple visade sig snart vara en ovanlig artist. Hon skällde ut nöjesindustrin när hon tog emot ett pris. Hon gav sitt andra album en 90 ord lång titel. Hon fick ett stort sammanbrott under en konsert år 2000, vilket en snackis. Därefter flyttade hon till Kalifornien och blev alltmer isolerad, samtidigt som det dröjde allt längre mellan albumsläppen. Fiona Apple blev känd för sin höga integritet men också för sin instabila mentala hälsa.

2012 släppte Fiona Apple sitt fjärde album, än en gång med en hopplöst lång titel men som brukar förkortas med ”The idler wheel”, och det blev en vändpunkt. Hon lösgjorde sig från det fyrkantiga poprockformatet som hon tidigare hade skohornat sina djupt personliga texter i, låtarna blev friare, mer krävande men också mer intressanta. Den skivan kom sju år efter den föregående, nu har det gått åtta år innan ett nytt album är här. Fiona Apple framstår som den trasiga världens Sade.

”Fetch the bolt cutters” har redan blivit unisont hyllad, vilket har flera skäl. Det är en samling sånger som säger något om vår tid. Flera av dem är fyllda av ilska och uppgivenhet i metoo-vågens efterdyningar. Titellåten uttrycker en längtan efter frihet från instängdhet, något som alla corona-karantänare kan känna igen sig i. Men det är Fiona Apples problematisering av sin relation till systerskap som färgar skivans starkaste textrader.

Det är dock själva musiken som är det stora utropstecknet. Med ett ovanligt sound som bygger på experimentella slagverk och rå sång (som mer söker sig till ramsor än refränger) erbjuder Fiona Apple ett alternativ till ”alternativ” popmusik. Om mainstreampop sitter fastklistrad i hiphop och dansmusik har artister utanför denna fåra oftast att välja mellan konservativ genremusik eller elektroniska utflykter som vänder historien ryggen. ”Fetch the bolt cutters” är något annat, något organiskt men antinostalgiskt. Det svänger och skakar, musiken är konfrontativ utan att bli aggressiv. Fiona Apple har producerat skivan tillsammans med sina tre medmusiker i en lång, utforskande, demokratisk process.

Varje låt är en liten värld att upptäcka och skivan tar ett antal lyssningar innan den öppnar sig. Det är motsatsen till TikTok-vänlig pop, snarare är det musikalisk slowfood, och däri ligger också en del av albumets tjuskraft. Även om jag personligen föredrar de utmejslade sångerna på ”The idler wheel” kan jag inte göra annat än att lyfta på hatten åt denna fascinerande prestation. Jag längtar redan efter nästa skiva, om nio år.

Bästa spår: ”Ladies”, ”I want you to love me”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2020-04-23)