Sveriges Radios Symfoniorkester
Verk av Ludwig van Beethoven, Sally Beamish och Richard Strauss.
Solist: Jonathan Biss, piano.
Dirigent: Omer Meir Wellber.
Scen: Berwaldhallen, Stockholm.
Speltid: 2 tim 25 min inkl paus.
Betyg: 4.

Jonathan Biss är besatt av Beethoven. 2011 skrev den amerikanske pianisten en kort bok med titeln ”Beethoven’s shadow” och samma år började han spela in mästarens samtliga pianosonater. Han släppte i våras sin sjunde skiva i serien, vars nionde och sista del är tänkt att komma lagom till Beethovens 250-årsjubileum år 2020. 

Biss har också dragit igång projektet ”Beethoven/5” i vilket han har beställt pianokonserter från fem tonsättare som har fått i uppdrag att komponera varsitt verk inspirerat av en av Beethovens pianokonserter. Det liknar Svenska Kammarorkesterns nyligen avslutade Brandenburgprojekt. Den Skottlandsbaserade engelska tonsättaren Sally Beamish är en av de fem som Biss har anlitat.

Beamish skrev pianokonserten ”City stanzas” inspirerad av Beethovens pianokonsert nr 1. Men hennes verk, som färdigställdes sent 2016, färgades också av att Donald Trump samtidigt valdes till USA:s president. Vad som först var tänkt som en hyllning till staden som plats, det urbana och moderna som grogrund för oändliga möjligheter, fick alltmer smak av bitter ironi och pessimism. 

Första satsen ekar kallt av klassisk modernism, medan den andra satsen skildrar hur ensamma människor i storstaden dör ensamma, med en dovt antidramatisk musik som just därför blir gripande. Den rytmiskt hamrande finalsatsen påminner tydligt om finalen i Beethovens pianokonsert nr 1, men slutar med en dialog mellan orolig orkester och lugnande piano som snarare för tankarna till den långsamma satsen i hans pianokonsert nr 4.

Inte dumt alls som pendang till Ludwigs pianokonsert nr 1 som inleder kvällen. Här spelar Jonathan Biss som rinnande vatten och dirigenten Omer Meir Wellber får Radiosymfonikerna att skina klart och studsa med spänst. Härligt, även om Biss spelar lite för mjukt och attacklöst den energiska finalen, vilket dock inte hindrar Wellber och orkestern från att gå all in.

Richard Strauss tondikt ”Ein Heldenleben” missförstås ofta som en pinsam egotripp. Men det viktiga med denna musikaliska hjälteberättelse är inte att den är inspirerad av tonsättarens eget liv utan att dramats hjälte i slutet väljer att ignorera fiender och slagfält och istället fokuserar på fredliga hjältedåd, det vill säga konstnärligt skapande (med citat från Strauss kompositioner) och att vara en god make till sin fru. När hände det senast i en Marvelfilm? Den enastående violinisten Malin Broman spelar hustruporträttet med bravur och hela orkestern glänser. Strauss hade varit nöjd.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-12-14)