Rhye
Scen: Södra teatern, Stockholm
Betyg: 3

En av de senaste årens mest ljuvliga skivor är den dansk-kanadensiska duon Rhyes debutalbum ”Woman”. Soulpop så fjäderlätt att den nästan (men bara nästan) inte är svängig, så ömsint att den nästan (men bara nästan) låter lycklig. Där andra artister som inspirerats av soul ofta fastnat för det svettiga och fysiska valde Rhye istället att vila i Sades och Curtis Mayfields soligaste stunder och blev unika, än mer så tack vare Mike Miloshs androgynt ljusa sångröst.

Förväntningarna är höga när Rhye gör sin första Sverigespelning, två år efter albumet som fortfarande är det enda de släppt, för en sittande publik i en vacker lokal. Tyvärr är konserten något av en besvikelse.

Mike Milosh tycks vara mån om att tvätta bort stämpeln som feminin, för hans scenkläder är grabbiga (bandana, sweatshirt, halvsäckiga jeans och gympadojor), hans kroppsspråk är kaxigt distanserat och han sjunger sällan i den nakna falsett som han blottade på skivan. Live får Milosh och Rhyes andra hälft Robin Hannibal (som här spelar bas och akustisk gitarr) sällskap av en trummis, en trombonist/cellist, en violinist och en keyboardist. De bygger skickligt upp en stämning i varje låt, men sedan kan de inte motstå frestelsen att jamma sönder den.

Konsertens problem är att Rhye missförstår sin egen identitet. De är ett snällt soulpopband, de är inga jazz- eller funkmusiker som kan skapa ett rivigt groove. Varken musikerna eller kompositionerna klarar av det. Det låter bara pinsamt när violinisten vevar på som en dåre, utan mål eller mening, eller när keyboardisten kladdar fram ett elorgelsolo som inte låter ett dugg svängigt. Och Mike Milosh själv insisterar på att i var och varannan låt ”hjälpa” trummisen genom att själv taffligt trumma på en hihat, det tillför absolut ingenting. Den enda musikern som spelar känsligt och intresseväckande är trombonisten.

Trots detta irritationsmoment är Rhyes material så pass bra i grunden att konserten ändå blir hygglig. ”3 days” har arrangerats om radikalt men med lyckat resultat, och nya låten ”Waste” är en fin ballad som skapar en längtan efter gruppens nästa album. Eller en längtan efter att gå hem och lyssna på det gamla. Som liveakt har Rhye inte hittat hem än.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2015-08-29)