Nu är den här: höstpärlor, den enda Spotify-spellistan du behöver i höst. Som vanligt 100 låtar i alla möjliga genrer, som vanligt i en läskigt genomtänkt ordning. Den här listan tog längre tid än vanligt att göra, ber om ursäkt för väntan. Men jag ville vänta på att Drake-skivan skulle släppas och jag har med hela tre låtar därifrån - väldigt mycket mot reglerna, men eftersom det är mina egna regler så gör jag som jag vill, och det finns för många bra låtar på den skivan (det är möjligt att det kommer tre låtar på nästa lista också) för att jag skulle nöja mig med bara en. Har också med två King Krule-låtar, och Future har både en egen låt och en duett med sin älskling Ciara, men annars är det rätt cleant på den fronten (Wiz Khalifa är gäst på två låtar också).

Höstmusik är en rolig genre som jag tycker är ganska distinkt. Det finns ett parti på den här listan - The Radio Depts "The Video dept", T.I. & Pinks "Guns & roses" och Big Seans "First chain" - som fångar en viss höstvibb, man känner den kalla vinden i håret och leendet på det svala fejset. Men det finns också en varmare sorts höstmusik, typ att sitta på ett café i Greenwich Village och sörpla på något gott medan man tittar ut genom fönstret, och den vibben försöker jag fånga i partiet från The Rockets till och med Matt Duncan, med "Bye bye blackbird" med Miles Davis 1950-talskvintett som självklar mittpunkt. Slutligen finns det en allvarlig, hård och vacker höstvibb som jag försökte fånga i slutet av listan, och jag är väldigt nöjd med detta parti även om det knappast är publikfriande - det kulminerar med Bachs chaconne från violinpartitan i d-moll, som får en a capella-fortsättning med Joni Mitchells anti-Vietnam-sång "The fiddle and the drum", som i sin tur får en dramatisk fortsättning och slutpunkt med Dead Can Dance och deras medeltidsdoftande "Saltarello". Jag tänkte först ha den som sista låt, men det kändes för hårt och hemskt. Det måste finnas någon värme, något hopp, något mindre definitivt. Så jag slängde in "My sorrow" med West African Swing Stars, det är höstmelankoli av mer hanterligt slag.

Kan det vara så att skillnaden mellan europeisk/"vit" musik och afroamerikansk/"svart" musik är skillnaden mellan monolog (linje, riktning, punkt) och dialog (cirkel, öppenhet, inbjudande)? Båda är konstnärligt intressanta, tycker jag.

Artisterna på listan: Darondo, 1987, R. Kelly, Drake, Blood Orange, Rhye, King Krule, The Lijadu Sisters, Fruit Bats, Haim, Tom Petty And The Heartbreakers, Rod Stewart, Steve Harley & Cockney Rebel, The Stone Roses, Lush, Irma, Ciara, Titiyo, The Magnetic Fields, Francoise Hardy, Hairy Diamond, Funkdoobiest, N2DEEP, IamSu, Say Lou Lou (Dan Lissvik remix), Busy Signal, Lady Red, Cali Swag District feat. Problem & Tiffany Foxx, Malcolm B, Action Bronson feat. Wiz Khalifa, Angel Haze, Wale feat. Rihanna, AlunaGeorge, Lisa Shaw, Tourist, Postiljonen, Arcade Fire, Toro Y Moi, Washed Out, Dungeonesse, Jacques Greene feat. How to Dress Well, Guido, Lorde, Mack Beats feat Julia Spada, Empire Of The Sun, Neon Neon, David Bowie, Nile Rodgers, Paul Young, Solange feat. Kendrick Lamar, Kelly Rowland, Fki feat Natasha Mosely & Alkabulan, The Durutti Column, Dreamland, Karl X Johan (Sum Comfort remix), Pure Bathing Culture, The Radio Dept., T.I. feat. P!nk, Big Sean feat. Nas & Kid Cudi, 2 Chainz, Future, Juicy J feat. Wiz Khalifa, Kevin Gates, Bibio, PARTYNEXTDOOR, The-Dream, A$AP Ferg, Shigeto, Anna Domino, Mazzy Star, The Rockets, Sly & The Family Stone, The Meters, Linda Lewis, Miles Davis, Edgar 'Jones' Jones, Jim James, The Rolling Stones, Matt Duncan, Dr. Dog, Night Moves, Holy Strays (Nowa Huta Refix), Justin Timberlake, James Blake, Broadcast, Earl Sweatshirt, Tame Impala, Christopher Owens, Donovan, The Incredible String Band, Black Sabbath, Barış Manço, Colleen, Julia Fischer som spelar Johann Sebastian Bach, Joni Mitchell, Dead Can Dance och West African Swing Stars.