# 1: Vi förlorade.

Foto: Fredrik Sandberg

# 2: Rasister i riksdagen.

Foto: Jerker Ivarsson

# 3: Feministiskt initiativ fick inte ens 2,5% av rösterna vilket hade gett dem partistöd.

Foto: Maja Sundin

# 4: en minoritetsregering är en svag regering. Fyra år av fars framöver.

Foto: Scanpix

Jag var knäckt efter det förra valet. Men det är ingenting mot det här. Ingenting.

För övrigt är det helt sjukt att SVT dels bjuder in den gamle rasisten Bert Karlsson i studion och låter honom mysa och uttala sig, dels låter Kristian Luuk fjanta omkring och trivialisera den mörkaste dagen i svensk historia sedan Anna Lindh dog. "Det går bra nu", sa han och lade armen om en moderat i en soffa. Det går bra för Kristian Luuks karriär också. Melodifestivalen, På spåret, prinsessbrölloppet och nu detta. Han kommer ha en fin inkomst att taxera för 2010. Kul för honom. Tyvärr finns det andra som inte har det lika bra. De gick inte på Handels, de växte inte upp i rätt stadsdelar, de kanske inte ens föddes i rätt land. De fick det inte bättre efter det förra valet och de kommer sannerligen inte få det bättre nu. Jag såg inte dem i någon TV-soffa igår, Kristian Luuk var inte där och la en arm om dem och frågade dem om det gick bra nu. Och varför skulle han? SVT visar vad folk vill se. Och folk vill se det de vill se. Sanningen är att de flesta människor skiter i andra människor. Man tänker på sig själv först, sin familj i andra hand, sina vänner i tredje hand och ytterst på grannarna och arbetskollegerna. Resten av befolkningen får gärna bli hemlösa, arbetslösa, papperslösa och knarkare. Och om de blir det är det bara deras eget fel, dessa samhällsparasiter ska inte få mer skattepengar än vad de redan skämts bort med.

Det finns ingen solidaritet. Det finns ingen empati. Det som finns är uttryck som "ansvar", "arbetslinjen" och "mer i plånboken". Och visst, jag respekterar Anders Borg för att han stod vid rodret när Sverige skulle navigera på den ekonomiska krisens vatten. Men konjunktur och tillväxt är ändå inte allt här i världen. Och jag tror inte att sossarna hade gjort ett sämre jobb om de hade vunnit valet 2006 (men det kan man givetvis bara spekulera i).

Varför lyckades Socialdemokraterna regera så länge? Min vän Eric Schüldt sa igår: "Det var inte för att väldigt många trodde på solidaritet, utan för att väldigt många var arbetare eller identifierade sig med arbetarna. Men samhället ser inte likadant ut idag." Den där identifikationen är borta. Och då kan alla fina ord och ideologier fara och flyga. Var och en är sig själv närmast.

Nej. Jag vägrar gå med på det. Jag kommer aldrig gå med på det. Det finns högre värden. Man måste tro på någonting. Man måste ha empati, man måste ha solidaritet med de som har det sämre än en själv, man måste tycka att det inte bara är lugnt utan BRA - min syster brukar även använda ordet VACKERT - att betala skatt.

"Rörelsen var budskapet" skrev Göran Greider i sin mailväxling med Lars Gustafsson, för övrigt det bästa DN Kultur publicerat i valrörelsen. Han parafraserade Marshall McLuhan och syftade på Socialdemokraterna, vad som gjorde dem stora, varför de har förlorat sin position. Jag tror att han har rätt. Men det finns bara en reaktion på denna insikt: rörelsen måste starta igen. Växa. Andas. För värdena finns där, hur ett samhälle än ser ut, hur många eller hur få som än arbetar i fabrik.

Jag vet inte vad jag ska göra, men jag ska göra något. Jag tycker du ska göra något du med. För det är precis som Mona Sahlin säger, nu är det allvar. Bakom butlerutspel, pensionärsfjäsk och Thomas Bodströms dumma leende finns en ideologi, en idelogi som är värd att försvara. Om vi inte försvarar den kommer Sverige att bli som Danmark, eller Schweiz. Jag vill inte det. Du vill inte det. Olof Palme ville sannerligen inte det. Min pappa som kom som politisk flykting från Chile... ja, jag behöver inte ens avsluta den meningen.

Enough.

Let's do this.

För empati, för solidaritet, för humanism.