Yo. Jag ville egentligen bara skriva om en Elton John-låt från det tidiga 70-talet, men eftersom det här är en blogg, och bloggar enligt regelboken ska handla om samtiden, måste jag säga någonting om Anna Odell-domen.

Jag är jurist. Jag kan läsa domar. Jag har läst domen i Anna Odell-målet. Och jag kan bara säga: helt korrekt. Både Maria Schottenius, Bo Madestrand och Carl Johan de Geer - och antagligen väldigt många fler - tycker att det är helt uppåt väggarna att Anna Odell hamnar i domstol, att det är någon sorts skandal. "En inskränkning i yttrandefriheten", säger Madestrand. Nja, faktiskt inte - det är ingen som censurerat Odells verk på något sätt. Om han syftar på att domen kanske kommer avskräcka framtida konstnärer från att göra liknande saker som Odell så har han också fel - för lagen är ganska tydlig, och det rättsliga läget var inte på något sätt annorlunda innan Anna Odell dömdes idag, det är inte så att det helt plötsligt har skärpts.

Våldsamt motstånd är ett brott, har varit det ganska länge. Att avskaffa det är kanske inte en så bra idé, om man tänker på situationen att polisen kommer och hämtar någon anabolakille som spöat upp flickvännens expojkvän på Järva Krog. Visst kan det finnas förmildrande omständigheter, som att personen som gör våldsamt motstånd är i psykos etc. Men att man håller på med konst, eller journalistik, eller lerduveskytte? So what? Som en av få sunda kommentatorer sa: en journalist som wallraffar och begår brott för att nå sitt mål kanske är beredd att ta straffet. Det kanske är värt det ibland. Jag tror definitivt att Anna Odell tyckte att det var värt det.

Gör vad fan du vill, men ta konsekvenserna av det - det är den svenska rättsapparatens enda meddelande till Anna Odell och alla andra, konstnärer eller inte. Det är inte en sträng dom. Det är inte heller en symbolisk "knäpp på näsan" som Bo Madestrand tror. Stockholms Tingsrätt är liksom inte ute efter att offra Konstnären på moralens altare, de är bara ute efter att besvara några enkla frågor: har några brott begåtts? Vilka då? Går det att bevisa? Hur allvarliga var brotten? Finns det några förmildrande omständigheter? Check, check, check, check, check. 2500 kr i böter. Det är inte en knäpp på näsan, det är ett helt normalt straff för ett ganska banalt brott.

"Den folkliga vreden har talat" säger Maria Schottenius. "En eftergift åt populistisk vrede" säger Clemens Poellinger på SvD. Guys - you're out of your element. Stockholms tingsrätt skiter i folket, de försöker bara följa lagen. Man kan tycka vad man vill om detta, men det är så det är. De enda som bryr sig om folket är politikerna som stiftar lagarna. Och så länge det inte finns en opinion för att avskaffa brottet våldsamt motstånd så kommer riksdagen låta "den folkliga vreden" tala och låta bestämmelsen finnas kvar i brottsbalken.

Anyways. Jag hade faktiskt ett helt annat syfte idag, som sagt! Har ni hört "Mona Lisas and Mad Hatters" med Elton John? Extremt bra pianoballad från skivan "Honky Château". Resten av skivan är melodiös boogierock som växlar mellan hlet okej och rätt trist och hela tiden för tankarna till Scissor Sisters - men den här låten, näst sist på skivan, är rent guld. Texten, som skrevs av Elton Johns parhäst Bernie Taupin, är väldigt intressant. Men varken Wikipedia eller någon av de internetforum jag snokat upp verkar göra den tolkning som jag tycker är sjukt obvious: att den handlar om att vara bög och tillhöra samhällets övre skikt i New York under tidigt 70-tal.

And now I know: Spanish Harlem are not just pretty words to say
I thought I knew - but now I know, that rose trees never grow in New York City
Until you've seen this trash can dream come true, you stand at the edge while people run you through
And I thank the Lord there's people out there like you, I thank the Lord there's people out there like you
 
While Mona Lisas and Mad Hatters
Sons of bankers, sons of lawyers
Turn around and say good morning to the night
For unless they see the sky - but they can't, and that is why - they know not if it's dark outside or light

This Broadway's got, it's got a lot of songs to sing
If I knew the tunes I might join in
I'll go my way alone - grow my own, my own seeds shall be sown, in New York City

Subway's no way for a good man to go down
Rich man can ride and the hobo he can drown
And I thank the Lord for the people I have found Ithank the Lord for the people I have found

While Mona Lisas and Mad Hatters
Sons of bankers, sons of lawyers
Turn around and say good morning to the night
For unless they see the sky - but they can't, and that is why - they know not if it's dark outside or light

Alltså, det är inte direkt mystiskt. Rik farsa, duktig son, dubbelliv, mörka gayklubbar, livet börjar på natten för på dagtid handlar det bara om förnekelse, ångest och ensamhet. Och New York är kanske inte allt det som det är cranked up to be - det finns mycket skit, mycket sociala klyftor - men jag är ändå glad att jag flyttade hit, för jag har i alla fall hittat några som är som jag, några som är i samma sits, några som också måste ljuga hela dagarna och dansa hela nätterna. Det är inte direkt mystiskt, men det är rätt fint. Jag får lust att se om "A Line of Beauty".
#1 - - crfn:

intressant! /hatar juridik

#2 - - beta:

mycket intressant

#3 - - Anna Liv:

Det här var mycket, mycket bra skrivet.

#4 - - Nicholas:

Tack! PS att tingsrätten ansåg att Anna Odell hade straffrättsvillfarelse när det gällde åtalspunkten falskt larm, och därför lade ner hela den biten av åtalet, var extremt ovanligt och generöst. Att åberopa straffrättsvillfarelse – att man missuppfattat lagen och trodde att något olagligt var lagligt – brukar nästan aldrig godtas, men det gjorde det i det här fallet. Det här med att vissa skribenter tror att domstolen gett efter för den allmänna lynchmobbstämningen blir ännu mer löjligt när man läser domen: ”Vid bestämmandet av antalet dagsböter beaktar tingsrätten i mildrande riktning att hon i första hand hade för avsikt inte att begå brott utan endast att inom ramen för ett konstprojekt fästa allmän uppmärksamhet på en fråga – psykiatrisk tvångsvård – som hon ansåg borde debatteras. Antalet dagböter bör därmed sättas något lägre än vad som annars hade varit fallet.” Om något är tingsrätten på Anna Odells sida.

#5 - - Anna Liv:

Och tingsrätten fattar vad det handlar om! Bra skit.

#6 - - Psykiater:

Mycket klargörande juridisk analys! Tack!



Psykiatriskt ser jag det som att Anna Odell gått igenom något oerhört traumatiskt när hon fick sin psykos på 90-talet. Ovanpå det traumat fick hon uppleva övergreppet att bli tvångsvårdad, att bli fråntagen sin autonomi - ett trauma i sig. Jag tror det här måste vara något som satt djupa och plågsamma spår i henne.



Anna Odell har nu velat göra ett konstprojekt av sina upplevelser, och jag tror att hon känt sig befriad efter det att hon lyckats genomföra tvångsvården på sig själv med sig själv som dirigent. Den här gången var det hon som styrde dramat, kunde välja att gå in i det vid sunda vätskor och kunde också själv välja att gå ut ur det, också vid sunda vätskor. Det måste ha känts som en revansch, och som ett återupprättande av den självkänsla som blev trampas på den gången, i samband med den äkta psykosen.- Skickligt gjort!



Det räcker så, men Odell säger att hon också velat få "psykiatrin"och "tvångsvården" under debatt. Här tycker jag hon har misslyckats. INGEN har diskuterat huruvida det övergrepp som tvångsvård innebär verkligen behövs eller ej. Tvångsvård behövs nämligen för att skydda människor mot sig själva, och tvångsvård finns också därför i de flesta länder. Jag känner till många som räddats till livet tack vare tvångsvård, och jag känner också till flera som tagit sitt liv därför att berörd och därmed ansvarig personal missade indikationerna för tvångsvård: omedelbar suicidrisk. Som personal glömmer man aldrig den unga småbarnsmamman som hoppade från viadukten över motorvägen och känner förtvivlan över att hon inte blev inlagd på tvångsvård så att hennes djupa depression kunde behandlas.



Inte heller psykiatrin har debatterats. Ingen påtalar det katastrofläge psykiatrin i dag befinner sig i, nedmonterad, avlövad, underbemannad, med indragna vårdplatser, bristande kompetens på alla händer, det verkar som om man givit upp. Men: man debatterar inte psykiatrin, för i fallet Odell FUNGERADE den utmärkt: det var rätt att tvångsvårda en psykotisk suicidal patient, att skydda henne mot sig själv.



Att psykiatrin på S:t Göran reagerat så surt kan bara tolkas som att det är pinsamt att känna sig lurad.- Känn det inte så! Ni handlade helt rätt enligt regelboken, var stolta och ta ansvar för det.Hellre att ni vårdar en för mycket än en för litet. Det hade kunnat handla om ett autentiskt fall, som ni i så fall kanske räddat livet på.

#7 - - Nicholas:

Good point!

#8 - - calle:

jättebra text

#9 - - calle:

ps. jag har korat mitt bästa intro. don´t go breaking my heart vann!



http://open.spotify.com/track/1bWjzRSNeNTtgKmndIPA1a



lyssna på de första 13 sekunderna ett par gånger. resten av låten = så där.

#10 - - Isabel:

åh vad väldigt bra skrivet, och välbehövligt! orkar inte med alla jävlar som ropar 'konsthat' som enda svar på odell-affären.

#11 - - Nicholas:

Tack! Imorgon publicerar Expressen en debattartikel som jag skrivit om saken, får se om reaktionerna blir lika snälla som de här...

#12 - - Bemp:

Word!

#13 - - MC:

Kan du förklara oredligt förfarande också och dess betydelse och hur det inte kan användas som inskränkning av yttrandefriheten...



I övrigt anser jag att Odell borde belönas för hennes konstverk och politikerna som inte tagit upp handsken borde bestraffas för oredligt förfarande.

#14 - - Nicholas:

Det finns ingen koppling mellan oredligt förfarande och yttrandefrihet. Oredligt förfarande är typ att lura någon annan, med konsekvensen att denna person gör något som han eller hon inte vill. I detta fall rörde det sig om att Odell bluffade och konsekvensen blev att personalen la ner en massa tid, arbete och oro på en patient som egentligen inte existerade. Jag säger inte att jag tycker att det var bra att de polisanmälde, men de hade rätt att göra det, det fanns ett utrymme i lagen för det. Att det drevs ända till domstol och att Stockholms tingsrätt med sin dom visade hur allvarligt samhället ser på Odells brottslighet - inte särskilt allvarligt alls, om man tänker på hennes milda straff - är mest pinsamt för personalen som gjorde polisanmälan.



Men alltså, varför skulle denna bestämmelses existens eller faktumet att Anna Odell dömdes för brottet inskränka yttrandefriheten? Yttrandefrihet, MC, är inte samma sak som straffrihet. Anna Odell och alla andra konstnärer och journalister får säga vad de vill, skriva vad de vill, skapa vilka verk som helst. Det är metoderna som används, inte verket i sig eller dess avsikter, som är intressant ur en juridisk synvinkel. Om metoderna innebär att brott begås - till exempel om en journalist bryter sig in i någons hus och stjäler ett dokument för att få ett scoop, eller om en konstnär gör sig skyldig till oredligt förfarande för att kunna genomföra konstverket (nej, det är inte två lika grova brott, men det är två brott) - så kan personen polisanmälas och dömas. Ain't nothing to it. Man döms för brottet, inte för konstverket.



Säg att Yoko Ono under sin klassiska performance där hon lät publiken klippa av henne alla hennes plagg med hjälp av en sax - säg att en person i publiken under det tillfället hade tagit saxen och huggit Yoko Ono i hjärtat och dödat henne. Skulle den personen då inte dömas för mord? Visst, det kanske var en del av konstverket (planerat eller ej), men det blir inte mindre mord för det. Och säg att polisen och vårdpersonalen som tog hand om Anna Odell verkligen hade misshandlat henne eller förolämpat henne genom att kalla henne för "jävla psykfall" eller liknande. Skulle hon då inte få polisanmäla dem för detta? Visst, det hade blivit en del av hennes konstverk om detta hade inträffat, men ändå - de hade ju ändå gjort sig skyldiga till brott.



Fattar du vad jag menar? Man KAN skilja på den juridiska kontexten och andra kontexter. Det innebär inte att man är onyanserad.



Förklara gärna vad du menar med att politikerna borde ha tagit upp handsken. Jag är bara nyfiken. Vad tycker du att politikerna borde ha gjort?

#15 - - MC:

Jag ser inte det som att hon hade uppsåtet att luras, utan att diskutera olika aspekter på psykvården, därav förstår jag inte oredligt förfarande.



Sedan, den politiska diskussion jag saknar utifrån Odell har jag sammanfattat här: http://www.magnuscallmyr.se/?p=2334. Det finns många aspekter på det som utspelade sig bortanför den juridiska aspekten och det är synd att diskussionen slutar vid antingen vad som är konst eller om åtalet var korrekt eller inte.

#16 - - Nicholas:

Fast en del av hennes sätt att nå sitt mål - att diskutera psykvården - var ju att genomföra en sorts bluff. Det var ju inte så att hon försökte skapa en debatt genom att göra research, intervjua lite olika människor som arbetar med eller varit utsatta för tvångsvård, och skrivit en debattartikel om det sen. Hade hon gjort det så hade ju ingen snackat om oredligt förfarande - med andra ord har det ingenting att göra med hennes hedervärda uppsåt.



Jag håller med om att det är trist att det aldrig blev någon riktig debatt kring tvångsvården. DN insidan hade ett reportage i somras, men det var det enda som jag sett. Den psykiatriska vården skulle kunna diskuteras mer i riksdagen, det har du rätt i.

#17 - - J:

Nicolas, du är fantastisk. Helt fantastisk. Stor puss.

#18 - - Bengt:

"Jag är jurist" Hå hå ja ja. Då borde väl Madame Flynner veta att det är inte beloppets storlek utan antalet dagsböter som säger något om straffvärdet.

/Bengt o-jurist