Jag är jurist. Jag kan läsa domar. Jag har läst domen i Anna Odell-målet. Och jag kan bara säga: helt korrekt. Både Maria Schottenius, Bo Madestrand och Carl Johan de Geer - och antagligen väldigt många fler - tycker att det är helt uppåt väggarna att Anna Odell hamnar i domstol, att det är någon sorts skandal. "En inskränkning i yttrandefriheten", säger Madestrand. Nja, faktiskt inte - det är ingen som censurerat Odells verk på något sätt. Om han syftar på att domen kanske kommer avskräcka framtida konstnärer från att göra liknande saker som Odell så har han också fel - för lagen är ganska tydlig, och det rättsliga läget var inte på något sätt annorlunda innan Anna Odell dömdes idag, det är inte så att det helt plötsligt har skärpts.
Våldsamt motstånd är ett brott, har varit det ganska länge. Att avskaffa det är kanske inte en så bra idé, om man tänker på situationen att polisen kommer och hämtar någon anabolakille som spöat upp flickvännens expojkvän på Järva Krog. Visst kan det finnas förmildrande omständigheter, som att personen som gör våldsamt motstånd är i psykos etc. Men att man håller på med konst, eller journalistik, eller lerduveskytte? So what? Som en av få sunda kommentatorer sa: en journalist som wallraffar och begår brott för att nå sitt mål kanske är beredd att ta straffet. Det kanske är värt det ibland. Jag tror definitivt att Anna Odell tyckte att det var värt det.
Gör vad fan du vill, men ta konsekvenserna av det - det är den svenska rättsapparatens enda meddelande till Anna Odell och alla andra, konstnärer eller inte. Det är inte en sträng dom. Det är inte heller en symbolisk "knäpp på näsan" som Bo Madestrand tror. Stockholms Tingsrätt är liksom inte ute efter att offra Konstnären på moralens altare, de är bara ute efter att besvara några enkla frågor: har några brott begåtts? Vilka då? Går det att bevisa? Hur allvarliga var brotten? Finns det några förmildrande omständigheter? Check, check, check, check, check. 2500 kr i böter. Det är inte en knäpp på näsan, det är ett helt normalt straff för ett ganska banalt brott.
"Den folkliga vreden har talat" säger Maria Schottenius. "En eftergift åt populistisk vrede" säger Clemens Poellinger på SvD. Guys - you're out of your element. Stockholms tingsrätt skiter i folket, de försöker bara följa lagen. Man kan tycka vad man vill om detta, men det är så det är. De enda som bryr sig om folket är politikerna som stiftar lagarna. Och så länge det inte finns en opinion för att avskaffa brottet våldsamt motstånd så kommer riksdagen låta "den folkliga vreden" tala och låta bestämmelsen finnas kvar i brottsbalken.
Anyways. Jag hade faktiskt ett helt annat syfte idag, som sagt! Har ni hört "Mona Lisas and Mad Hatters" med Elton John? Extremt bra pianoballad från skivan "Honky Château". Resten av skivan är melodiös boogierock som växlar mellan hlet okej och rätt trist och hela tiden för tankarna till Scissor Sisters - men den här låten, näst sist på skivan, är rent guld. Texten, som skrevs av Elton Johns parhäst Bernie Taupin, är väldigt intressant. Men varken Wikipedia eller någon av de internetforum jag snokat upp verkar göra den tolkning som jag tycker är sjukt obvious: att den handlar om att vara bög och tillhöra samhällets övre skikt i New York under tidigt 70-tal.
And now I know: Spanish Harlem are not just pretty words to say
I thought I knew - but now I know, that rose trees never grow in New York City
I thought I knew - but now I know, that rose trees never grow in New York City
Until you've seen this trash can dream come true, you stand at the edge while people run you through
And I thank the Lord there's people out there like you, I thank the Lord there's people out there like you
And I thank the Lord there's people out there like you, I thank the Lord there's people out there like you
While Mona Lisas and Mad Hatters
Sons of bankers, sons of lawyers
Turn around and say good morning to the night
For unless they see the sky - but they can't, and that is why - they know not if it's dark outside or light
Sons of bankers, sons of lawyers
Turn around and say good morning to the night
For unless they see the sky - but they can't, and that is why - they know not if it's dark outside or light
This Broadway's got, it's got a lot of songs to sing
If I knew the tunes I might join in
I'll go my way alone - grow my own, my own seeds shall be sown, in New York City
Subway's no way for a good man to go down
Rich man can ride and the hobo he can drown
And I thank the Lord for the people I have found Ithank the Lord for the people I have found
While Mona Lisas and Mad Hatters
Sons of bankers, sons of lawyers
Turn around and say good morning to the night
For unless they see the sky - but they can't, and that is why - they know not if it's dark outside or light
Alltså, det är inte direkt mystiskt. Rik farsa, duktig son, dubbelliv, mörka gayklubbar, livet börjar på natten för på dagtid handlar det bara om förnekelse, ångest och ensamhet. Och New York är kanske inte allt det som det är cranked up to be - det finns mycket skit, mycket sociala klyftor - men jag är ändå glad att jag flyttade hit, för jag har i alla fall hittat några som är som jag, några som är i samma sits, några som också måste ljuga hela dagarna och dansa hela nätterna. Det är inte direkt mystiskt, men det är rätt fint. Jag får lust att se om "A Line of Beauty".