* * *
En annan sak: jag har funderat på det här med Twitter. Först trodde jag bara att A. Lokko twittrade och att J. Wirfält twittrade för att idolen gjorde det, men det börjar gå upp för mig att det inte bara är välklädda män som kvittrar. Jag är ju förtjust i Facebook-statusupdates, men fördelen med twitter är att man slipper gå igenom den förödmjukande processen att bli confirmad som vän för att läsa någons uppdateringar, plus att man slipper veta att 100 personer från ens barndom som addat en läser allt man skriver. Det låter onekligen lockande, men jag känner samtidigt att om man ska hålla på med twitter måste man nog ha ett så kallat fritt jobb. Frilansjournalister, rekalmbyråmän och adliga hipsters kan twittra, nio-till-femmare kan det nog inte. Till skillnad från bloggar är Twitter en tydlig vattendelare mellan the hardcore och the mainstream: antingen är du med i racet, annars inte. För det är väl ingen mening med att twittra om man bara uppdaterar en gång om dagen. Eller?
* * *
Ytterligare en annan sak: verklighetens Rod & Todd Flanders måste vara Obamas döttrar. Att det är pli på ungarna vet alla. Att det var ett tungt beslut att de inte skulle gå i en kommunal skola "som vanliga barn" likaså. Men sen det här med hunden - de ville väldigt gärna ha en herrelös byracka till First Dog, men så blev det givetvis inte utan de fick nöja sig med en svinlyxig elitras. Snyft. Varför ska det vara så svårt att do the right thing?
Jag själv twittrar ungefär som jag gör allt annat: sällan.