Hipsterkonsensus! "För sent för Edelweiss" fick fem av sex av A-Lo i SvD, fyra av fem i DN av Matthias Dahlström, och i Digfi fick den också fyra av fem: http://www.digfi.com/default.aspx?id=11674 - recenserad av yours truly och publicerad redan igår. Jag måste erkänna att jag först gav den en trea, dels för att det är en svagare skiva än "Ett kolikbarns bekännelser" (som i och för sig är en närapå perfekt skiva) men mest för att det är något i mitt DNA som gör det svårt för mig att älska rocksmockor. Men, och det är ett viktigt men, en rocksmocka från Håkan Hellström smakar annorlunda än en från Uffe, Plura eller Pugh (de har ju till och med namn som låter som onamopoetiska smock-ord ur serietidningar: PUGH! UFF!). Håkan älskar livet för mycket, han försöker aldrig vara cool, och därför blir han aldrig heller patetisk. Andres Lokko skrev någonting om att det som gör Håkan så speciell är att det inte finns någon textrad som är för banal för honom att sjunga, och jag tycker det ligger något i det. Inga känslor är för stora, inga gester är för fåniga, inga ord är för klyschiga, för det är såhär det är, det är så han känner. Det är väldigt befriande. Så hur som helst, jag bröt mot det rockjournalistiska budordet som säger att man måste vara konsekvent, och ändrade helt fräckt på recensionen och betyget en timme efter publiceringen. För boogie eller inte boogie, skinnväst eller inte skinnväst, who am I kidding, det här kommer vara en av årets mest spelade skivor för mig. Jag älskar Håkan Hellström.
#1 - - Clara:

Apropå recensioner är mitt roligaste varje onsdag när Fredrik Virtanen
på ett "helt liksom naturligt sätt", nävadå?, drar Andres texter över samma kam som de vanliga Sonic-recensenternas. Vet inte om det ska verka gulligt och liksom lojalt mot Aftonbladet eller bara är ren dumhet?

#2 - - Nils:

Virtanen nämner väl aldrig Sonic när han recenserar recensioner? Men kanske har jag läst slarvigt. Men, nevertheless, varför är det dumt att dra recensenter över en kam som just recensenter? Det känns ganska gubbigt att utgå från att Lokkos åsikter per definition står över andras bara för att han varit med i matchen längre och därför åtnjuter respekt.

#3 - - Daniel:

De flesta hipsters är ju extremt ängsliga så att konsensus råder är mer regel än undantag.

#4 - - Nicholas:

Haha, det är så sant!

#5 - - Clara:

Lokkos åsikter står inte över någon annans recensents men innehållet och formuleringarna i hans texter gör det på ett monumentalt sätt när man jämför med de övriga recensionerna på Svd tex!

#6 - - Max:

Lokkos texter står definitivt över alla andra skribenters i Sverige.

#7 - - Nicholas:

I alla fall Fredrik Virtanens...

#8 - - Anna:

Åsikter är alltid subjektiva. Min är att Lokko är överskattad och att jag inte står ut med Hellströms "sång".

#9 - - Nils:

Jag tycker Lokko är skitbra, men också att den här tron på hans överlägsenhet är lite larvig och onödig. Det finns många duktiga skribenter i det här landet, men man måste orka läsa dem också.

#10 - - Bernhard:

Lokko är duktig och alltid läsvärd. Jag gillar att man kan urskilja en viss "ideologi" och röd tråd i hans skrivande, något som minst sagt saknas hos många andra skribenter. Samtidigt kan jag tycka att han är rätt så klyschig, extremt repetitiv och ganska överteoretiserande. Och lite överskattad.

Så tycker jag.

#11 - - Max:

tron på överlägsenhet? nej, vetskap om överlägsenhet. Är det något han inte är så är det klyschig.

#12 - - blt:

Va?? Finns det fortfarande folk som på allvar håller på idoliserar Lokko på det här sättet??? Man häpnar, tog inte 90-talet slut för några år sen???

#13 - - Anonym:

Man häpnar, tog inte 90-talet slut för några år sen?

teori:
haha! 90-talet tog slut för snart ett decennium sedan så de enda som fortfarande förknippar Lokko med vad han gjorde då är nog bittra kolleger som inte förknippas med någonting... medan Lokko (och hans läsare) har gått vidare.

#14 - - max:

Lokko har lätt mer kulturellt kapital än alla andra svenska tidningsskribenter sammantaget (Jan Aghed självfallet undantagen).