Jag såg "Eastern Promises" häromdagen. Den var bra! Alltså, jag är så lättskrämd och -äcklad att det finns inte, och visst var det lite nasty med avskurna halsar och avklippta fingrar, men det var bara att titta bort så det var inte så farligt. Och den var spännande och hade bra karaktärer tycker jag - framförallt Viggo Mortensen och Vincent Cassel, inte så mycket Naomi Watts när jag tänker efter. Undrar om David Cronenberg är mer intresserad av män än kvinnor? De enda andra filmer jag sett av honom är "The Naked Lunch" och "Spider", och båda två handlar mycket om psykiga män, män som är weirda på ett härligt och analys-worthy sätt, och kvinnorna finns där men mer som triggande objekt. I "Eastern Promises" har kvinnan visserligen en rätt stor roll, men den är den plattaste och minst trovärdiga av karaktärerna - hon drivs typ av ett gott moraliskt hjärta och okuvliga moderskänslor, gör extremt dumdristiga saker som att utmana och provocera maffian, men the girl can't help it typ. Jaja. Men jag ska inte dissekera sönder filmen, för jag gillade den ändå, det var som att få en fristående uppföljare på The Wire säsong 2, hela den här smutsiga östeuropeiska maffiagrejen. Nästa steg är kanske att se "Lilja 4-ever"... nja, tack men nej tack. Däremot blir jag lite sugen på Cronenbergs "A History of Violence". Minns att min vän P klagade på att den var så konventionell när han såg den. Men efter den här filmen känner jag mest: konventionella actionthrillers, bring it on! Bara det är bra gjort och har lite intressanta ingredienser.

Jag såg "Dirty Dancing" häromdagen också. Såg den på bio när jag var liten, hade inte sett den sen dess. Konstig film, jag menar att det var så mycket 80-tal när det skulle handla om 60-talet. Men ändå rätt fin. Coming-of-age-kärlekshistorier, är inte sånt lite gött ändå? Idag fick jag höra en intressant åsikt om "Tillbaka till framtiden", att den gjordes på 80-talet och var helt i samklang med Reagans ideologi och hyllande av värdena från 1950-talet. Det är alltså inte bara nostalgi, det finns även något politiskt och högerlutande i såna filmer, rätt intressant tycker jag - och man kan se likadant på "Dirty Dancing" som frossade i tiden då USA "ännu inte hade förlorat sin oskuld" som klyschan lyder. "This was before The Beatles, and before Kennedy got killed" säger speakerrösten i början av filmen, och det säger ganska mycket. Det var innan allt gick åt helvete. "Sista natten med gänget" hyllar ju också den här perioden och var kanske den första filmen att göra så. Det är lite äckligt tycker jag, att vara så blint nostalgisk - finns det en enda svart karaktär i "Sista natten med gänget"? Hur hade de det i början av 60-talet? Är den afroamerikansa publiken lika nostalgiska som the wasps? Hm, fast samtidigt gillar jag "Diner" väldigt mycket och det är väl ungefär samma period som skildras.