"Sååå 2006!"
Eftersom ingen låter mig recensera TTAs nya skiva får jag väl göra det här. Jag fick den med posten idag, hade beställt den från cdon. I'm telling ya, cd-skivor är det nya! Kan ni tänka er vad som hände på cdon:s kontor när de fick min order? En lampa blinkade grönt och han som satt framför datorn vaknade plötsligt. "Det här är inte sant! Jonte! Pelle! Kom och kolla på det här! Vi har en kund som beställt cd-skivor! This calls for celebration!"
Varför jag beställde skivan, varför jag ville ha den i fysisk form? Antagligen för att jag är en gammal romantiker. Jag gillar idén med att vara ett fan, att vara trogen, köpa allt. Jag beställde för övrigt "New waves"-EP:n också som jag hade varit oförskämd nog att ladda ner förra året. Nu köpte jag tillbaka min stolthet. Och min identitet: jag är ett TTA-fan! Bekvämt.
Men skivan, "A new chance" (det är både lite gulligt och lite tråkigt att de har med ordet "new" i alla stora släpp), jag vet inte alltså. Den är trevlig och bra. Lika poppig och somrig som deras tidigare grejer. Men inget nytt under den pseudokaribiska solen. Jag gillade New waves för att den kändes som ett steg framåt (ett ljusare och mer energiskt sound), liksom samtliga TTA-släpp har varit ett steg framåt, men den här skivan är "bara" en hygglig samling TTA-låtar. Lite trist. Ambientutflykten "Escaping your ambitions" har inte förändrat deras sound alls, och den skivan känns därför nu mer som en "haha, ni ska inte tro att ni vet var ni har oss"-provokation än som ett uttryck för en uppriktig vilja att expandera och fördjupa musiken.
Alltså, jag gillar ju The Tough Alliance, tycker de gör bra musik. Men de får skylla sig själva lite när de hela tiden är öppna med att de siktar högre än alla andra, att de vill åt något vackrare och renare och mer omvälvande. Med såna underbara löften är det rätt lätt att som lyssnare bli besviken. Jag vet att det enligt alla indie-normer inte ska spela någon roll: att inte ha förmågan att förverkliga de musikaliska visionerna anses som fint osv. Och visst finns det något speciellt med artister som vill extremt mycket men inte alltid får ihop det. Fast för mig finns det någonting som alltid smäller högre, och det är musik som verkligen är vackrare och renare och mer omvälvande än allt annat som flyter omkring. Och hur trevlig "A new chance" än är - jag kommer nog spela den hela sommaren - så finns det faktiskt ingen låt på skivan som har det där knockande elementet.