- Merry Noo Yeaaa!
- Happy New Year. In this country we say happy new year.
- Ah? HAHAHAHAHAHAHAAAA!

Ovanstående replikskifte är mellan en Kamerun-utklädd Billy Ray Valentine (Eddie Murphy) och den ondskefulla Clarence Beeks i John Landis "Ombytta roller", en av mina bästa nyårsfilmer. Bilden är från en annan scen i den filmen, där några brats stämsjunger "Love me tender" för sina bratflickvänner på tennisklubben. Underbar scen.

Nyårsfilmer är ju the shit. Jag såg att TV3 visar "När Harry träffade Sally" ikväll och det är bra, men det är absurt att SVT inte har som regel att de visar "Ombytta roller", "Gilda" och Billy WIlders "The apartment" (kanske världens bästa film) varje nyår. När jag var liten visade SVT alltid "Ivanhoe" på nyårsdagen, gör de fortfarande det? Med Anthony Andrews i en roll som är Sebastian Flytes raka motsats (fast är inte hela riddargrejen ganska gay ändå?), och framförallt den oändligt vackra Olivia Hussey som Rebecca. Det är faktiskt en bra film när jag tänker efter. James Mason spelar Olivia Husseys judiska pappa, en tydligt Shylock-inspirerad karaktär. Och det gör alltid lika ont när Ivanhoe väljer den tråkiga blondinen framför Olivia Hussey på slutet.

Men men. Det har varit ett rätt bra år för mig, mycket tack vare den här bloggen. Jag har fått över tusen kommentarer, det är mer än xxxxxx xxxxx och mer än dubbelt så många som xxxxx xxxxxxxxx! Eftersom kommentarer är den enda valuta som räknas i bloggvärlden får jag betrakta mig som en rik person. Jag ska inte bli sentimental, men jag vill ändå säga tack till Åsa Persson, Matti Alkberg, Tennisspionen och alla andra som pallat tjafsa med mig. Jag förstår inte de som skriver bloggar och aldrig får en enda kommentar, jag hade inte klarat det, jag hade blivit deprimerad och lagt av efter en månad. Jag är beroende av bekräftelse. Fast fan, vem är inte det.

Jag såg förresten Sydsvenskan i fredags, med den stora "coola personer 2006"-bilder där jag var med. Fan vad sur jag ser ut. Jag tror alltid att jag ser för glad ut när jag fotograferas, så jag försöker att inte le FÖR mycket, och sen ser jag alltid ut som någon nyss trampat på min fot. Å andra sidan brukar jag ofta blinka till av blixten, så på hälften av alla kort på mig ser jag helt groggy och efterbliven ut. Den andra hälften, den sura, kanske är att föredra.

OK peace out, nu ska jag googla texten till "Auld lang syne" och börja skala potatis. Vi ses.

Årets frustration: att de avrättade Saddam innan det hann bli några rättegångar för hans riktigt juicy brott, som den USA-stödda Iraninvasionen och försöken att utrota kurderna. Den lilla respekt och trovärdighet som Saddam-domstolen ändå hade förbrukade man igår. På bilderna där de tar på honom snaran ser det ut som ett billigt al-Jazeera-klipp där några terrorister ska skära halsen av en kidnappad västerlänning. Mördare som mördare.

Årets musikupplevelse: en dag i somras hade jag Håkan Hellströms "Så länge du är med mig" i huvudet, så himla intensivt, kunde inte tänka på något annat. Min egen skiva var utlånad och min dator var på lagning, så jag ringde E och bad henne sätta på skivan hemma hos sig och lägga telefonluren mot högtalaren. Hon gjorde det och i tre minuter var jag i himlen. Jag bara såsade ihop och blev till honung när jag hörde den underbara melodin. Älskar musik.