Pop
Rosalía
”Motomami”
(Columbia/Sony)
Betyg: 5

Rosalía är för flamenco vad Beyoncé är för soul. För varje nytt steg i den katalanska sångerskans karriär har hon flyttat fram sina positioner, samtidigt som hon blivit allt friare i sin kreativitet.

Hennes första album bestod av skolbänksduktig om än passionerad flamencopop, men uppföljaren ”El mal querer” injicerade hon med reggaeton, medeltida litteratur och produktion av El Guincho – kombinerat med alltmer påkostade videor och scenshower – och det internationella genombrottet var ett faktum.

Hon hade kunnat fortsätta i samma framgångsrika spår, men på detta tredje album lägger hon i en högre växel. I öppningsspåret ”Saoko” sjunger hon om hur hon ständigt förvandlar sig, över ett beat som växlar mellan jazzlek och brutal bas. Det är en programförklaring i ord och toner. Sällan har popmusik låtit så här experimentell och samtidigt så oerhört lättillgänglig.

Rosalía hyllar otippat bachata i en fin duett med The Weeknd (”La fama”), omvandlar melodin från Burials mörka klassiker ”Archangel” till söt pop (”Candy”), låter en erotisk pianoballad trasas sönder av glitchiga beats (”Hentai”) och retar konservativa flamencofans genom att krydda skivans mest traditionella låt ”Bulerías” med autotune. Med mera. ”Motomami” är ett modernt soniskt kalejdoskop och därtill ett helgjutet album, otidsenligt nog.

Bästa spår: ”La fama”, ”La combi Versace”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2022-04-01)