”Acis and Galatea”
Musik: Georg Friedrich Händel.
Libretto: John Gay.
Medverkande: Hyojong Kim, Ylva Stenberg, Staffan Liljas, Jihan Shin, m.fl.
Confidencen Opera & Music Festival Orchestra.
Dirigent: Olof Boman.
Regissör: Tine Topsøe.
Scen: Confidencen, Stockholm.
Speltid: 2 tim inkl paus.
Fan fiction existerade redan under antiken. Romaren Ovidius tog två personer som figurerade på olika ställen i Homeros episka diktning – den vackra havsnymfen Galatea och den människoätande cyklopen Polyfemos – och sammanförde dem i en ny berättelse när han skrev ”Metamorfoser”.
Hos Ovidius är Galatea lyckligt kär i Acis, en kille som liksom hon är ung och ljuvlig. Den hiskeligt fula och brutala Polyfemos är olyckligt kär i Galatea, och när hon bryskt avvisar hans kärlek blir han rasande av svartsjuka och mördar Acis med ett stort stenblock. Galatea använder sina gudomliga krafter till att förvandla Acis till en flod. Floden finns i verkligheten, på Sicilien – Jaci kallas den idag – och flyter intill foten av vulkanen Etna. På så sätt förvandlade Ovidius, som besökte Sicilien, sin omgivning till mytologiskt stoff.
Ovidius myt var ett tacksamt motiv för konst under renässansen och barocken, för den innehåller både mysig kärlek i pastoral miljö och ett smaskigt passionsbrott. Händels ”Acis and Galatea” från 1718, hans andra behandling av myten, sticker ut i den kosmopolitiske tonsättarens produktion. Den är hans enda engelskspråkiga opera, och var under hans livstid hans mest populära musikdramatiska verk, men är inte en regelrätt opera. Händel skrev den som ett maskspel, ett verk med musik, dans och visuell prakt men utan agerande.
Det har inte hindrat ”Acis and Galatea” från att sättas upp som traditionell opera genom åren, och som sådan funkar den utmärkt. Handlingen må vara enkel men den är engagerande och musiken är mycket vacker. Det är en perfekt inledning på Confidencen Opera & Music Festival, en ny spännande satsning med dirigenten Olof Boman som konstnärlig ledare. Han dirigerar från sidan av orkestern och det märks att han är djupt inne i verket när man ser honom forma sin mun efter orden som sjungs på scenen. Och musikerna som han leder spelar utmärkt, inte minst oboisten/blockflöjtisten Petra Ambrosi.
Den första av ”Acis and Galateas” två akter är egentligen utstuderat odramatisk – idyllisk harmoni är pastoralgenrens själva essens – men för att förhindra stillastående sömnighet har regissören Tine Topsøe använt ett smart grepp: den lyckliga kärlek mellan Galatea och Acis som skildras är bara en lång vemodig flashback. I början ser vi Galatea plågas av saknad efter sin döde älskare, hon mår illa av alla lyckliga par omkring henne, och även Polyfemos går omkring med ett hål i sitt hjärta. När Acis väl gör entré är han dömd från början.
Acis är en knepig rollfigur eftersom han inte har så många egenskaper utöver att vara kär och skör, men Hyojong Kim får oss att känna med denne mjuke förlorare. Han sjunger bra, men den verkliga stjärnan är Ylva Stenberg som är helt fantastisk som Galatea, inte minst i hennes finalaria ”Heart, the seat of soft delight”. Staffan Liljas övertygar som Polyfemos även om hans ondska i den andra akten är onödigt överdriven. Han torterar och dödar folk som Darth Vader istället för med stenblock – det är kanske enklare rent sceniskt, men det ser lite fånigt ut. Annars är det visuella mycket tilltalande, förutom kostymen som inte är på samma höga nivå som det övriga med denna fina produktion. Den enda rollfiguren som har fått ett klockrent yttre är den gothdoftande Polyfemos.
Denna ”Acis and Galatea” rekommenderas hur som helst varmt. I den svenska sommaren, i den halvt lantliga miljö där Confidencen ligger, med musik så vacker som Händels, smälter pastorala sagor nästan ihop med verkligheten.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
(dn.se 2019-08-03)