Ah, The Wire. Så jävla bra. Frågan är om jag någonsin följt en serie så slaviskt och blivit så "va, är det redan slut, åh nej!" varje gång eftertexterna börjar rulla. Okej, Sopranos. Men annars ingen. Även DN älskar The Wire. Barnboksrecensenten Lotta Olsson skrev en krönika förra veckan om hur gitt The Wire är (bredd=respekt!), och häromdagen refererade Lars Linder till serien när han snackade om arbetslösheten bland unga svarta i USA. It's all good baby baby.

Men vafan, det var inte det jag skulle prata om, utan om översättningen som SVT gör. Så jävla underhållande! De går loss med uttryck som "bängen", "bizniz", "hänghuve" ("punk" på svenska) och andra mer eller mindre desperata översättningar av ghettoslang. Ibland är det helt off, som när de översätter multianvändbara uttryck som "aight then" eller "it's on like that" med typ "hur är läget killar?". Alltså jag kommer inte ihåg exakt vad de skrev, men det var nåt sånt och det var skitkul.

Översättning är annars en allvarlig fråga i kultur-Sverige. Jag går ständigt omkring och irriteras av att engelska filmtitlar inte får en svensk översättning när det inte finns något skäl för att undvika det, som "The ring" eller "The 51st state" eller... ja, det finns typ tusen exempel. Men att det är på det sättet är fullkomligt logiskt egentligen. Basically, Sverige fucked up. Vi översatte filmtitlar precis som alla andra länder, men vi tog ut svängarna lite för mycket, kallade alla filmer med Goldie Hawn för "Tjejen som..." och alla av Mel Brooks för "Det våras för..." trots att ingen av filmerna hette något sånt i ursprungsversionen. För att inte tala om alla komedier som fick heta "Titta vi flyger/opererar/valfritt annat verb". Och Chevy Chase-filmerna som hette National Lampoon's nånting-nånting Vacation, de blev "Ett päron till farsa"... Alltså for real, "Ett päron till farsa"? Är ni helt väck eller? Det blev inte bättre på 90-talet när den sofistikerade komedin "Swingers" fick undertiteln "Ursäkta, var é brudarna?", samma sak hände John Cusack-komedin "Grosse point blank" som fick undertiteln "Även lönnmördare behöver en dejt ibland" och det absoluta bottennappet måste ha varit den seriösa filmen om läkarna som uppfann plastikoperationen. Den fick titeln "Big tits".

Så alltså, det som hände var att folk slutade referera till utländska filmers svenska titlar. Det urholkade betydelsen av översättningarna, och till slut började man att behålla alla originaltitlar eftersom det var dessa som folk använde. Språket har ingen nåd. Och nu sitter vi här, säger saker som "Ska vi gå och se Love Actually eller In Good Company?", och allt är de svenska översättarnas fel. De förbrukade sitt förtroende helt enkelt. Assholes.
#1 - - Martin:

Det bästa/värsta är när de gör om en engelsk titel - till en annan engelsk titel! (Typ 'Big Tits', 'Miss Secret Agent') Jag förespråkar direktöversättningar: "Ska du se 'Gå på linjen' i helgen? Nä, tänkte se 'Kullen har ögon' istället."

#2 - - Annika:

Walk the line är ju en känd låt, så det är klart att den ska få behålla sin titel. Men "The hills have eyes"? Den enda anledningen till att den inte översätts är att svenskar tycker att allt låter coolare på engelska. Men för den engelskspråkiga publiken finns det inget coolt över titeln, för dem heter den just "Kullen har ögon". Jag tycker att det är en helt ok översättning.

#3 - - Martin:

(Walk the Line var ett dåligt exempel, men jag roas av tanken på direktöversättningar utan hänsyn till kontext.) Visst är det så med det coola. Tänk om vi gjorde som i Japan, där man gärna beskriver handlingen i titeln, typ "Knasiga svenskar åker båt" (Göta kanal).

#4 - - Tennisspionen:

Om inte filmen dubbas till svenska, varför ska man då överhuvudtaget översätta filmens originaltitel? Jag menar, böcker på utländska originalspråk får ju inte en ny svensk titel bara för att de ges ut i Sverige. De får däremot en svensk titel när de översätts till svenska. En filmens motsvarighet till översättning av böcker är inte subtitles utan dubbning (eller kanske till och med re-makes). Därför ska självklart originaltiteln vara kvar. Mer originalspråk åt folket.

Fast den mest lyckade tokförsvenskade titeln måste ändå vara Fyra fula fiskar. Den är fantastisk. Mycket bättre än originalet.

#5 - - Annika:

Jag såg faktiskt "Fyra fula fiskar" nu i veckan, fantastiskt rolig film. Det balla är att Groucho & co fullkomligt skiter i storyn och bara demolerar hela filmen med sina crazy upptåg. Det skulle aldrig tillåtas ske i en nutida storbudgetkomdedi.

För övrigt tycker jag inte att jämförelsen med böcker som är översatta eller i originalspråk håller. En icke-översatt bok som säljs i Sverige är ju bara importerad rakt av, medan en film som ges ut har gått igenom en viss behandling - översättning, textremsor, marknadsföring, eventuell censtur etc.

#6 - - Tennisspionen:

”skiter i storyn och bara demolerar hela filmen”
Ja, verkligen! Fan vad skönt. Nu har jag iofs inte sett FFF ännu, men vi lever verkligen i en historieberättandefascistisk kultur. ”Berättar man inte en historia” så har man misslyckats tror våra outbildade puckon till journalistfilmrecensenter.

Men… jag tycker nog att det är din beskrivning av vad som händer med en importerad film som inte riktigt håller. Du säger: ”En icke-översatt bok som säljs i Sverige är ju bara importerad rakt av, medan en film som ges ut har gått igenom en viss behandling - översättning, textremsor, marknadsföring, eventuell censtur etc.”

Det är bara två av dom ”behandlingarna” som gäller, och inga av dem förändrar originalet i någon explicit bemärkelse:

Filmerna är inte alls BÅDE översätta och innehållandes textremsor. Filmerna är egentligen inte översatta utan textade. Filmerna är ju som sagt inte dubbade. Originalspråket är helt och hållet intakt. (Och det finns mycket få människor som bara läser textningen – de flesta pendlar och har textningen som understöd.)

Och censuren: ”Idag är vuxencensuren i praktiken avskaffad (den senaste icke-pornografiska filmen som klipptes var Martin Scorseses Casino från 1995) […]”

Marknadsföring är alltså vad som är kvar. (För det är väl kanske sant att oöversatta böcker inte marknadsförs.)

#7 - - Annika:

Det där med storyfascismen är intressant. Jag har alltid tyckt att det finns så mycket som man kan göra med en film men som inte görs, för man är fortfarande låst i tanken att slutprodukten ska vara en filmad roman eller en filmad pjäs. Jag gillar film när det bara är pur FILM, alltså en sorts poetisk syntes av grymt foto, uttrycksfulla skådespelare och kongenial musik. Sen kan man ha en story också såklart, men den behöver inte vara överordnat allt annat.