Varför tror folk att det bästa sättet att distansera sig från rockmusik är genom att embracea en annan typ av rockmusik? Tror rockbanden att vi slutar se dem som rockband bara för att de har ett litet discobeat i bakgrunden? Är det meningen att jag ska gilla grupper som Hot Chip? Glöm det. Jag går inte på de där knepen. Jag köper det inte. Det tog ca en sekund mellan att folk tröttnade på garagerock-revivalen och började med punkdisco-revivalen. Det tog en sekund att byta från rock till rock.
Varför kan ingen förstå vad vi stackars musikkonsumenter behöver? Varför är det ingen som vill göra POPLÅTAR som är vackra, storslagna, kraftfulla och testosteronbefriade? Jag tror jag vet varför så många artister trycker igång distpedalen och rockar loss. Det är ett sätt att maskera att man inte kan skriva bra melodier. Fokus kommer liksom på andra saker när allting är så högt och hårt.
Om det här och nu skulle bildas ett popband som var tomt på influenser skulle jag säga till dem: ni ska spela Magnetic Fields-sofistikerade låtar med ett ELO-mäktigt sound. Och en tjej som sjunger, det är alltid bättre med en tjej som sjunger. Du som skriver låtarna, håll käften. Jag bryr mig inte om att det är "ditt" band eller att alla texter är "personliga". Var inte så självisk, tänk på oss lyssnare. Vi vill bara ha så bra musik som möjligt, inte så mycket du som möjligt. Sådärja, ställ dig där borta och spela piano eller nåt. Schas. Och kom ihåg: sluta spela när låten är slut!
Den sistnämnda kommentaren kan synas märklig. Men faktum är att alla band ÄLSKAR att bara köra på, veva vidare på gitarrerna. De tror att de kommer undan med det, bara för att det inte är några gitarrsolon. As if! Hur mycket jag än gillar Radio Dept så pallar jag verkligen inte med när "The city limits" håller på i sju minuter live. Vet ni vad det påminner om? Kents "747". Förlåt, jag önskar att jag slapp säga det, men jag var tvungen. Radio Dept tillhör de som fantiserar romantiskt om att se My Bloody Valentine live i början av 90-talet och höra någon låt hålla på i 45 minuter. Shit, det är det sista jag skulle vilja. Fy fan vad tråkigt bara.
Sluta jamma. Sluta älska punkfunk, postpunk och alla andra ord som har "punk" i sig ( "punktrubadur" etc). Sluta säga saker som "vi gör musik som tjejer kan dansa till" (Franz Ferdinand), det låter sjukt nedlåtande, som om tjejer inte fattar någonting om musik.
Ge mig popmusik. Ge mig låtar som "Keep on dancing" med Ronettes, "Yes" med McAlmont & Butler eller "Boys of melody" med Hidden Cameras. Ge mig skit som är larger than life, om ni nu ska ha ett popband. Annars finns det faktiskt roligare saker att göra.
Ladda hem McAlmond & Butlers gamla fina låt "Yes". Den perfekta poplåten!