”Den gyllene bruden”
Musik: Joseph Rumshinsky.
Libretto: Frieda Freiman.
Sångtexter: Louis Gilrod.
Medverkande: Dania El Zein, Martin Candela, Axelle Fanyo, Benoît Rameau m.fl.
Svenska Kammarorkestern.
Dirigent: David Stern.
Scen: Örebro Konserthus.
Speltid: 2 tim inkl paus.

Världen är full av (mer eller mindre sorgligt) bortglömda operetter. En av alla dessa är Joseph Rumshinskys ” Den gyllene bruden” (”Di goldene kale”) från 1923. Språket som används är jiddisch men verkets hem är New York, som under 1900-talets första halva hade ett jiddischteaterdistrikt som bubblade av liv och aktivitet. Rumshinsky föddes 1881 i Litauen men emigrerade till USA 1904, där han framgångsrikt förenade jiddischteater med sofistikerad Wienoperett.

För fyra år sedan återupplivade Zalmen Mlotek ”Den gyllene bruden” i New York – det blev så lyckat att han i fjol satte upp en jiddischversion av ”Spelman på taket” vilket blev en dundersuccé av helt andra mått. Dirigenten David Stern plockade upp ”Den gyllene bruden” och framförde den konsertant i Paris tillsammans med de unga sångarna i kompaniet Opera Fuoco, och detta gäng har nu kommit till Örebro där operetten framförs för första gången i Norden.

Att framföra ett musikdramatiskt verk konsertant är knepigt när det gäller operett. I ännu högre grad än opera handlar operett om skådespeleri med komeditiming och charmig kemi mellan sångarna. Så blir det inte här – all dialog är struken och ersätts av pauser där David Stern berättar vad som händer mellan sångnumren. Hans entusiasm är sympatisk, men att allt stannar upp gång på gång och att sångarna bara ytligt vidrör sina roller gör att det blir svårt att engagera sig i handlingen. Denna är lättviktig (föräldralös tjej ärver förmögenhet, får killen hon älskar och återförenas med sin mamma) men berör genom sin kontext, de judiska migranternas erfarenhet.

Själva musiken håller hög kvalitet – Rumshinsky glider mellan dansanta klezmerrytmer, ryska folkmelodier och eleganta orkesterklanger. Svenska Kammarorkestern spelar muskulöst och graciöst under Stern, men sångarna är inte lika imponerande. Bara Dania El Zein i huvudrollen som Goldene och Axelle Fanyo som Khane har tillräckligt starka röster för att surfa på orkesterns vågor istället för att dränkas av dem. 

Det finns alltså mycket som kommer i vägen för det njutbara och underhållande. Denna återupplivning av ”Den gyllene bruden” är trots goda föresatser bara halvt genomförd.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2019-05-19)