first aid kit på globen

Publicerat i: popmusik, recension First Aid Kit

First Aid Kit
Scen: Ericsson Globe, Stockholm
Betyg: 3

First Aid Kit är två olika band. Det ena är väldigt bra, det andra är ganska tråkigt.

Det ena bandet är First Aid Kits ursprungliga inkarnation: två vackra sångröster som låter perfekta ihop, plockande folkgitarr och självklara melodier. Denna musik skulle kunna vara gjord 1933, 1970 eller 2007, den är fullständigt tidlös, den skjuter ut över marker och himlar, över skogar och berg, den binder ihop de amerikanska vidderna med det svenska vemodet. 

Det andra bandet är likt det första men ändå tydligt annorlunda. För de klär låtarna i tjusiga arrangemang, blänkande snygga produktioner, bankande trummor och en allmänt publiktillvänd framtoning. Det är i skepnad av detta band som systrarna Klara och Johanna Söderberg har blivit internationella popstjärnor.

Och det är givetvis det sistnämnda bandet som får spela på Globen för en jättepublik. Arenor kräver arenamusik, pumpande poprock går bra, men inte själfulla viskningar och subtil mystik. Det är inte förvånande, men det synd. First Aid Kits liveband innehåller både en trummis och en slagverkare – tillsammans rullar de igång en bombastisk rytmfabrik i nästan varje låt. Det fria och eviga i systrarna Söderbergs sångmelodier fångas i en järnbur av de allt annat än tidlösa trummorna (som låter som Arcade Fire producerade av Lasse Halapi), musiken reduceras till en trivsam produkt.

Ingen kan anklaga First Aid Kit för att inte bjuda på en generös konsert. De håller på i en och en halv timme och spelar 20 låtar. Pyrotekniska gnistor sprutar från ovan i ”Stay gold” och många gästartister dyker upp: Amanda Jenssen, Sarah Klang (som också är fantastisk som förband), Silvana Imam och Little Jinder. First Aid Kit blickar tillbaka till karriärens begynnelse genom att framföra covers av Fleet Foxes ”Tiger Mountain peasant song” (låten som gjorde duon till en Youtube-sensation) och Fever Rays ”When I grow up” (det var Karin Dreijer som gav ut bandets första ep). Och allsången som lockas fram i ”Hem of her dress” och ”Emmylou” är ovanligt smakfullt genomförd.

Men vad spelar det för roll när det välpaketerade poprockbandet First Aid Kit är ett slöseri med talang? 

Då och då tittar det ursprungliga First Aid Kit fram, i små ögonblick då kompbandet tiger, och genast blir musiken oerhört mycket mer drabbande. När de framför ”Ghost town” från debutalbumet ”The big black and the blue” med bara sång och akustisk gitarr är det så starkt att tiden står stilla. Så skulle de kunna låta jämt. Men då skulle de aldrig få spela på Globen.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2019-01-27)