6ix9ine
Scen: Hovet, Stockholm
Betyg: 2

Varje tid får den kultur den förtjänar. Rapparen 6ix9ine från New York hade antagligen inte blivit en megastor artist om han hade kommit för tio eller tjugo år sedan – om han över huvud taget hade gjort musik hade han på sin höjd blivit ett undergroundfenomen.

Utan Instagram hade han knappast blivit en kändis, men hans udda look – en liten latinokille med stora tatueringar i ansiktet och långt hår och löständer i regnbågens alla färger – gör att han sticker ut bland alla hiphopartister, hans ikonstatus vilar lika mycket på det visuella som det musikaliska. 

Utan den stora frustration och pessimism som genomsyrar länderna där han har sin publik – och den avslappnade inställningen till droger som finns hos många unga – hade hans låtar, som brinner av ilska och dekadens, inte blivit fullt så populära som de nu har blivit.

Och utan den status som hiphop har i dagens popmusik, det vill säga tryggt parkerad i centrum, med genrens alla attribut och klichéer accepterade och normaliserade, hade inte en icke-svart rappare som 6ix9ine kunnat säga n-ordet oavbrutet utan att någon höjt på ögonbrynen.

6ix9ines hittills största hitlåt, sommarsingeln ”Fefe” som har sålt platina och nått upp till nummer 3 på Billboardlistan, handlar om att hota och döda folk med olika typer av automatvapen, att ligga med någon som man föraktar och att inte vilja ha vänner. I en annan tid hade den kanske tagits emot som en deppig och obehaglig låt, men nu är det bara en vanlig pophit, med en klickvänlig musikvideo där 6ix9ine och gästartisten Nicki Minaj äter glass i färgglada barnanpassade miljöer.

Som låtskrivare imponerar inte 6ix9ine – han har varken intresse för melodier, fyndiga textrader eller självreflektion – men han har en rå energi och ett ursinnigt mörker som gör att det ändå hettar till i flera av hans låtar. Som liveartist är han slapp och ofokuserad – han inleder sin konsert med att omedelbart hoppa ner i publikhavet och crowdsurfa, han försöker inte ens dölja att låtarna spelas playback. När han pratar i mikrofonen mellan låtarna har han en hes och trött röst och mumlar om att han nyss tagit lite droger. 

Men när han kommit igång lite lyckas han stundtals gestalta energin från sina låtar – att framföra dem live ”på riktigt” bryr han sig inte om, det viktiga är att publiken ser och känner hans vilda rastlösa eld. Han är en fysisk artist. Han klär av sig inte bara på överkroppen utan även byxorna och skorna, så att han till slut kutar omkring i kalsonger och strumpor. Han bankar mikrofonen i golvet i takt till musiken i den egna favoritlåten ”Billy” (som framförs två gånger), ett på sätt och vis hedervärt försök att variera musicerandet för en artist som kör playback. Han vill ge sin publik en liveupplevelse, han vill vara nära sina fans, och att de kan röra vid honom och instagramma honom är viktigare än att han genomför en konsert i traditionell betydelse. Alla verkar vara nöjda.

Den enda som kanske inte jublar över 6ix9ines framgångar är den tjej som, när hon var 13 år gammal, blev sexuellt utnyttjad av en då 18-årig 6ix9ine och en kille till. Ett brott som rapparen har dömts för. Förr i tiden hade en sådan incident kanske inneburit slutet på en artists karriär, men 6ix9ine (som idag är 22) blev inte skadad av denna kontrovers, den gjorde honom bara mer känd. Metoo-vågen, som ju har fimpat ett antal sviniga mäns karriärer i film- och tv-världen, har ännu inte sköljt in på hiphopens strand. I framtiden kanske det blir annorlunda.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-09-20)