Desiigner
Scen: Debaser Strand, Stockholm
Betyg: 4

Det vore lätt att avfärda Desiigner som en skamlös kopia och ett one hit wonder. Den 21-årige rapparen från Brooklyn har en röst och en melodisk frasering som är kusligt lik Future, kungen av Atlantas hiphop. Desiigner fick en megahit med sin debutsingel ”Panda” i början av 2016 men inget av hans efterföljande släpp har varit i närheten av den. Han kör dessutom med billiga gimmicks – dels att konsekvent stava två i istället för ett (förutom artistnamnet syns det i låttitlar som ”Tiimmy Turner”, ”Liife” och ”Priice tag”), dels att han har ett signaturläte som han trycker in så många gånger som möjligt i alla sina låtar. Det låter ”brrrrr-yah!” som för att imitera en kulspruta.

Men det är inte fullt så enkelt. Trots den röstmässiga likheten med Future gör Desiigner en helt annan typ av musik än denna skickliga låtskrivare. Desiigner är en del av den nya vågen av unga hiphopartister som håller på att montera ned genrens normer. Hans texter är bortom fantasilösa, de är fullkomligt meningslösa, som om en spambot hade spottat fram dem. I en intervju i somras förklarade Desiigner stolt att han främst arbetar med vokaler. Han har studerat vilka vokalljud som finns i ord och skriver sina texter framförallt utifrån vilka vokaler som orden innehåller (”a” är tydligen en favorit). Det förklarar varför Desiigners senaste singel ”Shoot”, som är ganska olidlig att lyssna på om man läser texten samtidigt, ändå fungerar – låten är egentligen bara en väv av vokalljud samt tung bas.

En annan sak som dekonstrueras av den nya hiphopvågen är idén om vad en konsert är. Desiigners framförande är hundra procent playback – han mimar till sina låtar och ibland sjunger han lite över dem. Men han ger samtidigt allt, genom att springa omkring på scenen och i publiken, le konstant, dansa furiöst, artigt ta alla fans i hand, jonglera med mikrofonen, ge peppande mellansnack och få alla att dansa, vråla och gå loss. Det är inte en dålig konsert, stämningen är på topp. Men det är hiphop som inte alls handlar om rappade texter, inte av ens texter av det mest simpla slaget, det är en sorts semantisk revolution för hela genren.

Förbandet, svenska Ros, är för övrigt toppen. Hon sjunger sin rap över poppiga beats, de anglicismtunga texterna doftar Lorentz men melodierna låter inspirerade av Lil Yachty. Låtarna handlar om sex, självförtroende och materialistiska drömmar, men framförallt handlar denna musik om att ha kul. Så på sätt och vis uttrycker hon och den mer explosive Desiigner samma sak.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-10-03)