Pop
Tracey Thorn
”Record”
(Caroline/Universal)
 Betyg: 3

Fram tills nu har Tracey Thorn gjort allting rätt. Hon var med i bandet Marine Girls som tonåring, släppte ett avskalat och skarpt soloalbum som 20-åring, träffade Ben Watt och bildade Everything But The Girl med honom. Duon utvecklades från sophistipop till folkrock till modern klubbpop. I samma veva gästade hon Massive Attacks magnifika singel ”Protection”.

Thorn och Watt blev indie-Englands mysigaste kärlekspar. De har inte bara musik och barn gemensamt utan även en litterär ådra: båda har skrivit två böcker var och hon är dessutom krönikör. När hon återupplivade solokarriären med ”Out of the woods” var det med stilig värdighet. Uppföljaren ”Love and its opposite” var ännu starkare, julskivan ”Tinsel and lights” oändligt angenäm och hennes sparsmakade soundtrack till ”The falling” toppen.

Men ”Record” är en besvikelse. Låtskrivandet är inte svagt – att få en kvinna i övre 50-årsålderns perspektiv är inget indievärlden är bortskämd med – men låtarna förstörs av gräslig produktion. Återigen har Ewan Pearson anlitats som producent, men medan han tidigare skapade smakfulla arrangemang har han nu gått vilse bland tjocka syntmattor och hopplöst daterad discorock. Det är verkligen trist, för i en annan ljuddräkt hade dessa låtar nog förmått beröra mer. Nu skapar de mest ljumma leenden.

Bästa spår: ”Face”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-03-02)