I fredags släppte Nas sitt tolfte album ”Nasir” och Petter sitt tionde album ”Lev nu”. Två rappare som debuterade på 90-talet med stilbildande skivor och som idag kämpar för att hålla sig relevanta.
Nas har inte släppt en skiva på sex år, det förnekelseosande skilsmässoalbumet ”Life is good”, och har på senaste tiden mest uppmärksammats för att exfrun Kelis anklagat honom för misshandel under deras äktenskap. De har också haft en rättstvist angående vårdnad och underhållsbidrag för deras gemensamma barn – Nas osköna kommentar till detta är textraden ”watch who you’re getting pregnant” i låten ”Bonjour”. Å andra sidan har skildringar av relationer aldrig varit Nas paradgren. Likt en hiphopens Jan Guillou vill han ta sig an de stora frågorna, uppmärksamma samhällsproblem, visa sig kunnig i politisk historia och mysa åt sin egen viktighet.
Nas problem har ända sedan 1996 års ”It was written” varit att hans pompösa stil gjort honom totalt humorbefriad, samt att han har saknat fingertoppskänsla för att välja fräscha beats. Med Kanye West som exekutiv producent för ”Nasir” låter skivan musikaliskt helt okej, men rappen är dessvärre svag. För första gången börjar den 44-årige rapparen att låta lite trött och flåsig. Vilket gör att hans skrytsamma tirader får en ännu mer obekväm klang.
Petter, som liksom Nas alltid har haft en fetisch för gammal hiphop, är till skillnad från sin amerikanska idol mer benägen att anpassa sitt uttryck till nya tider och nya smaker. På förra skivan ”Mitt folk” blev Petter en folklig popartist fullt ut, och han fortsätter på det spåret genom att anlita Oskar Linnros som producent på ”Tänd”, att sjunga (med plågsamt resultat) på den tralliga ”Lev nu dö sen” och göra något som tangerar ren barnmusik på ”Va mig själv”.
Paradoxalt nog handlar många av skivans texter om att Petter minsann inte har förändrats en tum och att man inte ska tro på alla rykten. För det första finns inga rykten om Petter, han har en stabil status som rappande underhållare för alla som gillar hamburgare, helt okontroversiell. För det andra har han ju faktiskt förändrats som artist. De ultrapoppiga duetterna med Molly Sandén och Madi Banja hade inte ”Mitt sjätte sinne”-Petter tagit i med tång. Det är som att Petter skäms för att han utvecklas. Föränderlighet, nyfikenhet och anpassning har låg status i den cementfasta machovärld som är de åldrande manliga rapparnas.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
(dn.se 2018-06-18)