Pop
Florence and The Machine
”High as hope”
(Virgin EMI/Universal)
Betyg: 3

Florence and The Machine är ett band som nog är fantastiskt om man som lyssnare är cirka tolv år gammal. Åldern då man upptäcker hur starkt musik kan upplevas, hur berusande förälskelse kan vara, hur ensam man kan känna sig, hur svårt livet kan te sig och hur vacker världen kan vara. Även åldern då man kan börja romantisera engelsk kultur – det finns en anglofil aspekt av Florence Welchs vidsträckta sångröst och visuella estetik, men hon är så att säga mer C.S. Lewis än Evelyn Waugh. Hennes texter är mycket tydliga (ibland övertydliga) och musiken är poppigt dramatisk men samtidigt begränsad i sin uttryckspalett och allt annat än originell. Detta fjärde album har fler lugna och långsamma låtar än de föregående, mer eftertanke än känsloexplosioner, men inte för den sakens skull större djup.

Bästa spår: ”Big god”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-07-02)