Norrköpings symfoniorkester
Verk av Britta Byström, Joseph Haydn och Robert Schumann.
Solist: Malin Byström, sopran.
Dirigent: Anja Bihlmaier.
Scen: De Geerhallen, Norrköping.
Speltid: 2 tim inkl paus.
Betyg: 4.

Tonsättaren Britta Byström är en mästare på orkestermusik. Det är hennes hem, det är där hon är som tryggast, det är där hon kan trolla fram jättelika skapelser som ”Invisible cities” och ”Picnic at Hanging Rock”. Vokal musik har tidigare haft en mindre roll i hennes komponerande, men det har blivit mer och mer av den varan på sistone. Hon har skrivit och publicerat konstmusik i 25 år – av de verk som innehåller sång har hälften tillkommit de senaste fyra åren. 

Ett av dessa är ”Notes from the city of the sun” för sopran och orkester, ett gemensamt beställningsverk från Malmös och Norrköpings symfoniorkestrar, och verket får sin urpremiär i båda städerna nästan samtidigt. Denna symfoniska sångcykel är skräddarsydd för den fantastiska Malin Byström. I våras såg jag henne som fältmarskalkinnan i ”Rosenkavaljeren” på Kungliga Operan, hon fyllde rollen med så otroligt mycket själ.

”Notes from the city of the sun” tonsätter en dikt i 14 delar av den kinesiske poeten Bei Dao, en del av hans diktsamling ”The august sleepwalker” från 1988. Det är alltså inte en traditionell sångcykel med olika dikter som blir varsin sång, utan ett enda stycke uppdelat i olika sektioner. Det passar Britta Byström väl, hon låter sitt verk expandera och dra iväg åt olika håll, samtidigt som hon stannar upp vid och leker med enskilda stationer innan hon lämnar dem och går vidare. Verket påminner på det sättet om hennes instrumentala orkestersvit ”Ten secret doors”. 

Diktens olika delar har tydliga rubriker – ”Love”, ”Freedom”, ”Youth”, och så vidare – som rent litterärt fungerar som punchlines eller svar på de gåtor som dikten ställer, en bakvänd charad. Och musiken illustrerar fantasifullt och ofta kongenialt det poetiska innehållet – en skimrande regnbåge fångas i harpan, till exempel. Tyvärr får själva sången en biroll, ibland är den nästan bara förklaringsskyltar till det som musiken gestaltar. Malin Byströms vackra stämma glider med i orkestermusiken som ett extra instrument istället för att bli ackompanjerad av den. Ett fint verk är det likväl, som verkligen förtjänar att framföras igen.

Anja Bihlmaier leder Norrköpings symfoniorkester med säker hand också i ett energiskt framförande av Haydns sexsatsiga symfoni nr 60, och – framförallt – Schumanns fjärde symfoni. Jag kan känna att Schumann är lite klumpig som symfoniker, men Bihlmaier och SON får melodierna i detta verk att lysa, rytmerna att rulla och bleckblåset i finalsatsen att kännas förlösande. En mycket stilig konsert.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-11-30)