Indie
Ariel Pink
”Dedicated to Bobby Jameson”
(Mexican Summer/Border)
Betyg: 4

Under lanseringen av förra skivan, 2014 års ”Pom pom”, fick Ariel Pink utstå ett litet drev från journalister och arga twittrare. Det har format honom, skänkt hans musik en ny melankolisk ödmjukhet. Sårad och med krossad naivitet vill han nu bara bli lämnad ifred och överleva som musiker. Att tillägna sitt nya album Bobby Jameson, en 60-talsartist som blev bitter av att misslyckas med att slå igenom och kände sig illa behandlad av branschen – innan han många år senare tog kontroll över sin berättelse – är en tydlig symbol. Ariel Pink har tagit kontroll genom att spela in i hemmet igen, efter tre skivor med tjusiga studioproduktioner. Låtskrivandet är mer eskapism och lekstuga än dagbok för Ariel Pink, men här låter hans unika pop mer känslosam, mindre tramsig och mer angelägen än på länge.
 
Bästa spår: ”Another weekend”
 
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2017-09-16)

BONUS: jag har gjort en jättebra topp-30 Ariel Pink-playlist, lyssna här! Den är inte kronologisk utan hoppar lite fram och tillbaka genom tiden, trevligt tyckte jag eftersom det är så stora kontraster mellan Ariels tidiga, super-lo-fi-inspelingar (han var kanske den första artisten som gjorde lo-fi till en intressant estetik i sig? Alltså inte bara som en halvbull bieffekt av att inte ha tillgång till fet studio) och de slicka produktionerna på 4AD-skivorna. "Round and round" är med men placerades sist eftersom jag är lite trött på den och det är inte hans bästa låt, även om den är bra. Men jag tänker att den är lite för honom som "When doves cry" eller "1999" var för Prince. En riktigt go hit, men långt ifrån hans mest intressanta mästerverk. Hur som helst. Jag tycker väldigt mycket om Ariel Pink. Det kanske alla gör. Men man gillar honom ännu mer när man lyssnar såhär koncentrerat. Det finns dåliga låtar på alla Ariel Pinks skivor, men det finns inte en enda dålig låt på denna playlyst :)