dubbelrecension: lil pump och smokepurpp



Rap

Lil Pump
”Lil Pump”
(Tha Lights Global/Warner)
Betyg: 4

Smokepurpp
”Deadstar”
(Alamo/Interscope)
Betyg: 4

När mainstreammusiken blivit för polerad och perfekt – även om musiken låter bra – kommer alltid kids som vill ha något enklare, råare, trasigare, vildare och roligare. Det hände rocken med 70-talets punkvåg.  Och nu håller det på att hända inom hiphop.

Hur bra Atlantas kungar än är så finns det något förutsägbart över hur de konstruerar sina låtar. Beatsen är effektiva, fullmatade, lyxiga. Hitsen avlöser varandra men soundet börjar bli likriktat. På annat håll har den duktiga textfetischistiska hiphopen fått en renässans med artister som Kendrick Lamar.

Därför är den nya rörelsen – nihilister som Lil Pump, Smokepurpp, XXXTentacion och Lil Peep, unga och med ännu yngre fans – en befrielse. Låtarna är korta, röjiga och fulla av pigg dekadens och explosiva känslor. De låter inte som att de är på väg till mäklaren för att underteckna ett husköp utan på väg rakt in i ett brinnande kaos.

Lil Pumps och Smokepurpps musik är soundtracket till att balla ur på smutsiga klubbar och nattligt ödsliga parkeringsplatser. ”Lil Pump” och ”Deadstar” är de två kompisarnas respektive debutmixtapes, och att bägge har gästframträdanden av kända rappare skvallrar om att skivbolagen satsar på de unga förmågorna. Men att det är de mörka stjärnorna själva som är huvudpersoner råder det aldrig någon tvekan om.

Bästa spår: ”D Rose” från ”Lil Pump”, ”Fingers blue” från ”Deadstar”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2017-10-27)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback