Säkert!
Scen: Dramaten, Stockholm
Betyg: 3

I Annika Norlins popmusik pågår hela tiden en kamp mellan hjärna och hjärta. Och hjärnan vinner nästan alltid, vad hon än sjunger. Bara modellen att ha två olika artistalias för engelskspråkiga respektive svenskspråkiga skivor, vilka hon noggrant pendlar mellan, vittnar om en prydlig och kontrollerad inställning till skapande. 

Hennes låtar är ordrika – litterära, kan tyckas, på grund av de påhittiga metaforerna och den fria inställningen till rim. Men mer än dikter liknar de kåserier eller blogginlägg. Visst handlar de om känslor och relationer, men allt filtreras genom självmedveten stilfullhet och underfundig humor. Det skapar distans.

Resultatet blir snyggt vemodig trallpop som självklart har blivit populär. Norlin är så perfekt lagom vemodig – i sin totala kontroll riskerar hon aldrig någonting och är därför helt riskfri att lyssna på, men hon vaggar in lyssnaren i en atmosfär av halvsorgligt djup som är smickrande att befinna sig i, samtidigt som hon lockar till leenden. Hon är lika svensk som Jan Stenmark. En av singlarna från Säkert!s senaste skiva heter ”Snooza” och handlar om hur tragiskt det är att inte snooza på morgonen.

Även i konsertsammanhang vinner hjärnan över hjärtat. Vårens turnéfinal äger rum på flådiga Dramaten, och trots den påtagliga kärleken i lokalen både från fansen i publiken och de många musikerna på scen är hon konstant stel och sammanbiten, både i sång, kroppsspråk och mellansnack. Hon liknar mer en kritisk regissör än en utlevande skådespelare. Det skär sig mot den mysigt familjära stämningen med vardagsrumssoffa, bryggkaffe och avspänt häng som är en del av showen.

Vid tre tillfällen lyckas dock Säkert! förvandlas från passivt aggressiv pop till konst som skakar om. Först under ”Det ska hända dig med”, den iskallt lakoniska betraktelsen över åldrandets brutalitet. Här får den en extra dimension när Dramatenskådespelaren Mia Benson, 69 år gammal, gästsjunger med vacker tyngd och livsbejakande glöd. 

Ännu starkare är ”Allt som är ditt” som inte bara är en suverän rörelse från kokande frustration till förlösande crescendo, utan också en av få Annika Norlin-låtar där hjärtat och magkänslan faktiskt får segra över hjärnan och rationaliteten.

Sista extranumret ”Tyst nu” är också toppen, och här passar Annika Norlins behärskade stil som hand i handske eftersom låten skildrar förnekelse och uppskjutande av en oundviklig separation. Den är inte banal, den skojar inte bort mörkret, den lyser av innerlighet. Såna låtar kan hon också skriva.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2017-04-26)