young thug, 2 chainz och big boi: tre generationer av atlantarappare



Hiphop

Big Boi
”Boomiverse”
(Epic/Sony)
Betyg: 3

2 Chainz
”Pretty girls like trap music”
(Def Jam/Universal)
Betyg: 4

Young Thug
”Beautiful thugger girls”
(300/Atlantic/Warner)
Betyg: 5

När sydstatsrap erövrade hiphopens centrum under nollnolltalet handlade det inte om en ny hiphophuvudstad utan många olika. De nya rapstjärnorna kom från Atlanta, Georgia; New Orleans, Louisiana; Houston, Texas; Miami, Florida; St. Louis, Missouri; Memphis, Tennessee; och i några fall även från Mississippi.

På senare år har dock Atlanta blivit den dominerande staden, det är där det händer. Det var också i Atlanta som hela sydstatsrappens segertåg började, med OutKasts sensationella debutalbum från 1994. OutKast utvecklades i rasande tempo och trots att duon inte har släppt ett gemensamt album på över tio år har deras inflytande aldrig avtagit.  De är sydstatshiphopens The Beatles, succédubbeln ”Speakerboxxx/The love below” är deras ”White album” och den dynamiska kontrasten mellan den sympatiskt jordnära Big Boi och den flammande sökaren Andre 3000 är som den mellan Paul McCartney och John Lennon.

Big Boi har alltid stått i skuggan av Andre 3000, men med sin solodebut ”Sir Lucious Left Foot… the son of Chico Dusty” visade han att han inte behövde sin parhäst för att skapa storartad musik. Uppföljaren ”Vicious lies and dangerous rumors” var dock en förvirrad historia, ett lapptäcke av mer eller mindre lyckade samarbeten med diverse mer eller mindre otippade artister. Big Bois tredje soloalbum ”Boomiverse” liknar inte någon av de skivorna, utan är snarare ett lite defensivt försök att göra rejäl gammeldags sydstatshiphop. 

Denna genre är nämligen nu så gammal att det går att vara konservativ inom den. Big Boi rappar om att han fortfarande använder papper och penna när han skriver låtar: ”I don’t write on no iPhone / alright, alright, I’m old fashioned”. Att programförklaringen ”In the south” har en refräng som rappas av Pimp C känns talande – han dog 2007. På andra låtar försöker Big Boi odla en tuff gangstastil genom att samarbeta med rappare som Kurupt och Curren$y, vilket klär honom illa. Den enda oväntade låten är den housenostalgiska ”Chocolate”, men den låter mest som en halvlyckad kopia av Kanye Wests ”Fade”.

2 Chainz, också från Atlanta och begåvad med en av rapvärldens mest distinkta röster, har däremot ingen nostalgi. Han har en avslappnad inställning till sitt skapande – han väljer några beats som låter fräscha, anlitar några gästrappare som han gillar, skriver låtar där han försöker komma på några roliga textrader (men även de som inte är jättefyndiga får vara kvar) och han samlar ihop de bästa låtarna till ett album som låter tungt och inte alltför konstigt. Faktum är att ”Pretty girls like trap music” är det starkaste album 2 Chainz gjort. I avslutande ”Burglar bars”, med ett bitterljuvt souldoftande beat, blir han oväntat personlig och allvarlig. En utveckling.

Young Thug, även han från Atlanta, är dock en artist av en helt annan kaliber. En konstnärlig komet, hyperbegåvad och bisarrt produktiv. Han är 25 år gammal och påminner om Bob Dylan eller Lil Wayne när de var i samma ålder. Han må rappa om beprövade ämnen – ”Beautiful thugger girls” handlar om sex, pengar och droger (men mest sex) – men han gör det med en energi och uppfinningsrikedom som skiljer honom från alla andra. Han lyckas låta galet oberäknelig och klockrent melodiös samtidigt, och detta debutalbum (efter en lång rad mixtapes) är ren och skär pop, med de väntade maffiga trap-syntarna utbytta mot läckra akustiska gitarrer. Här finns inte en dålig låt, inte en tråkig sekund. Och med ”Oh yeah” visar Young Thug att han också kan skriva låtar med emotionellt djup.

Bästa spår:  ”Do u love me” från ”Beautiful thugger girls”, ”Realize” från ”Pretty girls like trap music”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

BONUS:
Fem andra Atlanta-artister att hålla ögonen på

Migos
Trion som slog igenom med ”Versace” 2013 släppte tidigare i år det otroligt starka albumet ”Culture”, med monstersinglar som ”Bad and boujee” och ”T-shirt”. Just nu försöker alla rappare låta som Migos, och de som inte gör det borde försöka göra det.

21 Savage
Hans texter är otroligt mörka – singeln ”No heart” har ett berättarjag som inte är en sexig bad boy utan bara kusligt nihilistisk med istid i själen – men han har en magnetisk närvaro. Metro Boomin-producerade mixtapet ”Savage mode” är en pärla.

Swae Lee
Brödraduon Rae Sremmurd är en oändligt charmig grupp, men det blir allt tydligare att den består av en stjärna och en helt okej rappare. Stjärnan är den yngre brodern Swae Lee, som gästat ett mängd låtar och även jobbat som låtskrivare för Beyoncé.

Playboy Carti
Han skriver inga Kendrick Lamar-avancerade verser men är rolig att lyssna på. Kallade sig tidigare för $ir Cartier; i våras släppte han sitt första mixtape som Playboy Carti. Samarbetar ofta med den minst lika begåvade Lil Uzi Vert från Philadelphia.

Gucci Mane
Sedan Gucci släpptes från fängelset förra våren har han varit otroligt produktiv och framförallt otroligt bra. Hans senaste mixtape ”DropTopWop” – hans fjärde fullängdare på ett år – är helt producerat av den briljante Metro Boomin och låter toppen.

(Dagens Nyheter 2017-06-23)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback