Sveriges Radio Symfoniorkester
Musik av B Tommy Andersson, Felix Mendelssohn och Igor Stravinsky
Solist: Hilary Hahn, violin
Dirigent: Stefan Solyom
Scen: Berwaldhallen, Stockholm
Tid: 2 tim
Betyg: 4

Hilary Hahn må vara en världsberömd violinist, men när hon möter musiken är hon ingen diva. Ödmjukt och lyhört lyssnar hon på den, rör sig efter den, låter dess mäktiga vågor styra hennes skuta, och när det är dags för henne att skina med sin violin gör hon det med entusiastiskt bett och ljuvlig känsla för rytmiska fraseringar. Legato kan bli lite staccato, en violinkonsert från romantiken kan bli lite svängig, Mendelssohn kan bli levande. Men det eleganta i detta stiliga verk, som har svärta utan smärta och serverar vemod som underhållning, går aldrig förlorat. En suverän tolkning, och finalsatsen från Bachs E-durpartita blir ett värdigt extranummer.

B Tommy Anderssons ”Satyricon” bygger på en roman med samma namn skriven ett och ett halvt årtusende innan romangenren kom igång på allvar. Petronius levde i Rom på kejsar Neros tid och hans berättelse är känd (på sin tid ökänd) för de osminkade skildringarna av sedeslöshet och människor från lägre samhällsklasser. Andersson skippar de slitna kopplingarna till burlesk och komedi som har associerats med verket och går istället på romanens kärna: den allvarligt kända kärleksrelationen mellan två män, och deras upplevelser av såväl bräcklig intimitet som mörkt hedonistiskt festande. Ett utsökt orkesterstycke som är känsligt i all sin explosivitet, och det är förståeligt att det har framförts många gånger sedan uruppförandet 2004. 

”Petrusjka” är det andra verket i Stravinskys legendariska trio baletter från 1910-talets början som skakade om både balett- och konstmusikvärlden. Musiken följer handlingen – ett kärleksdrama mellan tre levande dockor – oerhört tätt, och att lyssna på den utan vare sig dans eller kännedom om händelseförloppet i berättelsen blir lite som att se en opera på främmande språk utan översatt text. Det fungerar absolut, när musiken är såhär uppfinningsrik, färgstark och varierad, men man går ändå miste om något. (Balettens handling finns beskriven i detalj på nätet.)

Framförandet är hur som helst väldigt njutbart – Stefan Solyom tar fram värmen hos den modernistiskt distanserade Stravinsky. Och det slår mig, när jag hör hur karaktären Petrusjkas naivitet och vemod kontrasteras mot brutaliteten hos den osympatiske machoman som är hans rival, att denna balett på sin tid även utmanade manlighetsideal.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2017-01-22)