sia "everyday is christmas"


Den som vill höra bättre julmusik kan lyssna på min färska playlist "sentimental xmas". Lite sent nu kanske...

Pop
Sia
”Everyday is Christmas”
(Atlantic/Warner)
Betyg: 2

Det är mysigt med popstjärnor som egentligen är låtskrivarstjärnor. I slutet av 1960-talet tog Carole King och Randy Newman steget från låtskrivarproffs till uppfriskande vuxna singer-songwriters; i modern tid har exempelvis The-Dream och Ester Dean brottats med dilemmat att låtar de skriver för andra artister med större lyskraft stjäl uppmärksamhet och arbetstid från den egna solokarriären.

Sia Furler är ett specialfall. Hon hade en halvhyfsad karriär som soloartist innan hon började skriva låtar åt andra, mer etablerade artister. Det var en mer inkomstbringande verksamhet, och Sia hade uppenbarligen en begåvning för att komponera starka hooks, så hon var på god väg att pensionera sin egen artistkarriär. 

Men när den episka David Guetta-singeln ”Titanium” släpptes 2011 och blev en megahit blev låtens kompositör Sia – vars sångdemo Guetta hade använt rakt av, utan att fråga – plötsligt en känd artist. Och när Sia några år senare skrev ”Chandelier”, ännu en kolossal popsingel, valde hon att ge ut den själv istället för att sälja den till Rihanna eller Beyoncé (vilket var den ursprungliga planen). Efter att den toppat alla listor befann sig Sia plötsligt i den intressanta positionen att ha två väldigt framgångsrika karriärer: som omsusad popstjärna och som ödmjuk låtskrivarlegoknekt.

Sia är så att säga en del av popindustrin inifrån och ut, hyperkommersiell artistprodukt och samtidigt så luttrad och mäktig att hon är allt annat än en viljelös docka. Om något är hon en dockmakare, en neutral skapare av perfekta popleksaker. Att hon nu har gjort en julskiva, ett soundtrack till den mest kommersialiserade av högtider, känns logiskt.

På ”Everyday is Christmas” har Sia än en gång arbetat med Greg Kursin, som har skrivit och producerat samtliga låtar på skivan. Duons koncentrerade samarbete gör denna julodyssé till ett ovanligt homogent Sia-album. Det rör sig inte om någon intim och innerlig julestetik, snarare är skivan ett soundtrack till lyxigt julpyntade varuhus och cafékedjor. Tycka vad man vill om denna specifika genre inom julmusik, men Sia och Greg Kurstin tar sig an den med största möjliga professionalism och detaljomsorg.

De tio låtarna är alltså alla nyskrivna, vilket är bra – covers hade varit ganska meningslöst eftersom Sia inte använder sin röst för att tolka texter och känslor utan för att ge sina poplåtar det framförande de förtjänar. Soundet här är inte Sias vanliga sprakande bombasm utan snarare klassisk julrock i Phil Spectors tradition, filtrerat genom en nittiotalistiskt krispig produktion.

Låtarna i sig är effektiva men lättglömda hopkok av tacksamma referenser – Sia sjunger om tomten, julgodis, snögubbar, snöflingor, julklappar i form av hundvalpar och julkänsla som symbol för förälskelse. Vid ett tillfälle försöker hon gå utanför den förväntade ramen med ”Ho ho ho” som handlar om hur ett gäng riktigt busiga julfreaks firar en dekadent jul. Det är den jobbigaste cirkuslåt som gjorts sedan Eminems ”We made you”.

Det hade varit intressant om Sia hade använt sin talang för att skriva extatiska popmonster som ”Titanium”, ”Diamonds” och ”Chandelier” till att tolka julens mirakel. Det hade blivit en okonventionell julskiva, som hade gjort både Phil Spector-nostalgiker och julruschshoppare förvirrade, men hon hade kunnat göra det bra. Istället väljer hon något som hon aldrig tidigare visat intresse för: att skapa pop som inte har något att göra med samtiden. Det är synd.

Bästa spår: ”Underneath the misletoe”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

BONUS: Fem andra högtider som förtjänar att firas musikaliskt

1. Påsken
Den klassiska musiken har sina passionsoratorier, och Irving Berlin skrev den trevliga låten ”Easter parade” 1933, men varför finns det så lite modern musik om stilla veckan? Artister som Frida Hyvönen hade kunnat skapa vackert ödesmättad pop av den.

2. Valborg
Bålen som tänds väcker något primitivt hos åskådarna, den märkliga mixen av hednisk rit, medeltida helgondyrkan och galen häxskräck fascinerar. I väntan på modern valborgmusik får man hålla till godo med Felix Mendelssohns ”Die erste Walpurgisnacht”.

3. Pingst
”Pingsten, hänryckningens dag, var inne”, skaldade Esaias Tegnér, och vem vill inte höra musik som gestaltar total hänryckning? Van Morrison kunde sjunga tungotalsliknande i sina mest inspirerade 1970-talslåtar, men vi saknar samtida motsvarigheter.

4. Midsommarafton
Visst, man kan lyssna på Håkan Hellströms ”En midsommarnattsdröm” eller Evert Taubes mest skärgårdsromantiska sånger. Men det vore kul om någon försökte skildra den ljusa nattens magi, kärleksdrömmar och besvikelser, det är en popdramatisk guldgruva.

5. Allhelgonahelgen
Sammanfaller med Halloween, och rock inspirerad av den tramsiga skräckfesten finns det gott om. Men firandet av dödens och de dödas närvaro kan göras värdigt, i stil med technoförnyaren Actress, vars ”Faure in chrome” samplar Gabriels Faurés dödsmässa.

(dn.se 2017-12-08)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback