Den här spelade han INTE. Just saying.
Håkan Hellström
Scen: Ullevi, Göteborg
Betyg: 3
70000 människor kan inte ha fel. Eller? Nej, fel har de inte, den gigantiska folkmassan som har tagit sig till Ullevi för att dyrka den underbara och unika Håkan Hellström. Men trots den mäktiga stämningen, och trots en konsert som är generös och gjord med omsorg, är det något som inte riktigt stämmer.
Det finns en grundläggande dynamik i Håkan Hellströms musik: spänningen som uppstår mellan texter som utan pardon fokuserar på det trasiga i tillvaron, och musik som brusar av glädje, fest, dans och romantik. Det är hjärtskärande och eskapistiskt på samma gång, och detta i kombination med att Håkan Hellström har en själfull sångröst och en varm närvaro har gjort honom oerhört lätt att älska. Inget har kunnat stoppa hans segertåg, och att han nu säljer ut två kvällar på Ullevi, två år efter sitt första besök, är allt annat än överraskande.
Det händer något med den ovan nämnda dynamiken när musiken flyttas till en jättelik arena. Balansen tippas, till fördel för det livsbejakande och lyckobesatta i låtarna, och till nackdel för det svärtade och smärtfyllda. ”Parkbänken är aldrig långt borta” heter det i ”Tro och tvivel”, men det hårda fallet Håkan Hellström sjunger om i så många låtar känns faktiskt väldigt långt borta på denna konsert, och det beror bara delvis på att den entusiastiska publiken är lika stor som befolkningen i Gävle.
Håkan Hellströms sympatiska ödmjukhet har skyddat honom från att drabbas av hybris i många år, men nu har en viss nöjdhet försiktigt börjat infinna sig hos honom. Det märks både i hans slarviga mellansnack och i de chockerande tama låtarna från nya ep:n ”1974”. Att han äntligen börjar vänja sig vid att vara en otroligt älskad person är egentligen inget konstigt, han har trots allt varit en konstant succé i 16 år.
Tio låtar in i konserten spelar Håkan Hellström den gamla hitten ”En vän med en bil”. Publikhavet går bananas och sjunger snart med i refrängen: ”Du måste vara sjuk / sjuk, sjuk, sjuk / Du måste vara blind / blind, blind, blind / Du måste vara blind, för du kan inte se / hur löven faller ner”. Det är med skenbart simpla texter som denna som Håkan Hellström har skolat hela svenska folket i romantikens världsåskådning. Jag känner mig träffad: en person som är för blind för att bli berörd av skönheten i den enorma kärlek som vilar över Ullevi denna kväll. Samtidigt ska väl en stor konsertupplevelse bestå av mer än att bli berörd av andras kärlek?
När Sven-Bertil Taube sjunger duett med Håkan i ”För sent för Edelweiss” är det dock så starkt att tårar rinner ner för mina kinder. Här finns en nakenhet och en skärpa i uttrycket som går rakt igenom allt. Sven-Bertil Taube är även förband och sjunger både klassiska visor och Håkan Hellströms ”Valborg” i reciterad form.
Andra gäster är Miriam Bryant (som sjunger duett med Håkan i en utdragen ”Det är så jag säger det” och ”Hon är en runaway”), Daniel Gilbert (som lyckas förstöra den fina inledningen till ”Hurricane Gilbert” när han missar att komma in på rätt ställe med sin gitarr och låten måste startas om) och Seinabo Sey (som sjunger vackert i ”Fri till slut” men som också, tillsammans med sin muntre duettpartner Håkan, slätar över låtens kärna: kampen för att överleva efter ett kraschat förhållande). När Håkan står ensam kvar efter vad som verkat vara finalnumret, ”Du är snart där”, sjunger han som ett sista farväl ”Nu kan du få mig så lätt” och får sällskap av en stor symfoniorkester, hans band har lämnat scenen. Det är fint även om han inte lyckas kanalisera textens smärta i sitt framförande.
Till syvende och sist är det ju detta det handlar om: Håkan Hellströms förmåga att göra sina egna låtar rättvisa. Och trots tre timmar av svängig rock, energisk närvaro, snygga danssteg, välgjorda videoprojektioner, uppiggande gästartister och maffig stämning i publiken lyckas han inte fullt ut denna gång. Ullevikonserterna handlar inte om Håkan Hellströms låtar, de handlar om Håkan Hellström själv. Det är ett problem, för konsten är alltid större än konstnären.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
(Dagens Nyheter 2016-06-05)