De senaste dagarna har jag lyssnat mycket på snäll rootsreggae från 70-talet. När jag inte orkar med något annat orkar jag fortfarande med The Wailers "Soul revolution" (framförallt låtarna "Stand alone" och "African herbsman", herregud vilka mästerverk). Bob Marley & gängets inspelningar tillsammans med producenten Lee Perry är musik i dess renaste form, det är typ Bach, det är så himla enkelt och vackert och innerligt, man vill gråta eller ännu hellre sitta tyst och långsamt suga i sig mildhet. Efter dessa skivor skrev Bob Marley & The Wailers (som de snart började kalla sig) kontrakt med stora internationella skivbolaget Island och därefter lanserades de till världen med ett mer fläskigt, poppigt och kommersiellt sound. Bob Marley gjorde jättemycket bra musik även i denna skepnad, men det är något helt annat än den nästan kusligt perfekta musik han och de andra wailarna gjorde tillsammans med Lee Perry i 70-talets gryning.

Hur som helst. Jag tänkte inte prata om The Wailers här utan om en annan jamaikansk vokaltrio, nämligen The Mighty Diamonds. Förutom att ha ett av historiens bästa bandnamn är de en av de finaste vokalgrupperna från alla tider, alla genrer. Deras debutalbum "Right time" från 1976 är så sanslöst bra, det är en fusion av himmelsk stämsång, innerliga budskap, elegant låtskrivande och en luftigt svängig produktion som man alltid önskar att rootsreggae ska låta som men som den väldigt sällan gör. Det har länge varit en av mina absoluta favortiskivor, men det har faktiskt också varit den enda skivan jag hört med The Mighty Diamonds, fram till igår.

Efter lite efterforskande insåg jag detta: deras skivbolag Virgin blev så peppade på gruppen efter succén med "Right time" att de ville att trion skulle bli nästa Bob Marley & The Wailers, så de flög dem till USA och lät dem spela in ett album producerat av New Orleans R&B-mästare Allen Toussaint. Men denna skiva - "Ice on fire" - blev ett fiasko både konstnärligt och kommersiellt. Toussaint förstod sig inte alls på reggae, och den jamaikanska publiken var inte ett dugg peppade på att höra sina hjältar i konstig funkkostym. Så efter att The Mighty Diamonds återvände till sitt hemland började de spela in en massa nya fantastiska låtar i mer klassisk och genuin  rootstappning, men nu hade de gissningsvis inte samma uppbackning från skivbolaget Virgin, eller också var deras femton minuter i strålkastarljuset helt enkelt över, hur som helst så blev de nästföljande släppen inte lika stora succéer (även om albumet "Deeper roots" från 1979 verkar ha ganska högt anseende, dock inte på långa vägar lika vördat som "Right time"). 

Hur som helst: jag har - ni gissade det - gjort en playlist med The Mighty Diamonds i mitt tycke finaste låtar. 60 låtar i hyfsat kronoligisk ordning (gruppens inspelningar finns tillgängliga på en myriad släpp på olika skivetiketter, ganska förvirrande) från det tidiga 70-talet (då de bara sjöng om kärlek) till det tidiga 80-talet (precis innan de började med lite tyngre och syntigare produktioner). Här finns många guldkorn, jag älskar verkligen denna musik. Det är verkligen, ursäkta den slitna metaforen, balsam för själen. Man vaggas in i något tryggt och fint och genuint.

Jag tycker om att lyssna på reggae på vintern. Jag minns när jag gick på högstadiet i Simrishamn, jag hade en bekant som kallades för Fidde som en gång när jag var hemma hos honom och det var svinkall vinter så berättade han att han brukade lyssna på Bob Marleys "Coming in from the cold" det första han gjorde på morgonen när allt var så kallt även inomhus (de hade kanske dåliga element hemma hos honom, eller dragiga fönster, det var ett rätt gammalt hus nära hamnen), bara ligga kvar under täcket ett tag och götta. Några år senare dog Fidde i en överdos. Då hade jag inte sett honom eller Simrishamn på många år. Väldigt tragiskt. Jag kan inte säga att vi någonsin var nära eller att han var en viktig person i mitt liv. Men jag tänker på honom varje gång jag hör "Coming in from the cold", eller varje gång det är svinkallt och jag lyssnar på varm rootsreggae. Ibland behöver man musik på det där sättet. Som en varm snäll tröst.