lazybones

Publicerat i: Allmänt
Hoagy Carmichael och Lauren Bacall i "Att ha och inte ha" (1944).

Hej, det är jag igen. Jag har en till ny spellista som jag tycker ni ska lyssna på. Den heter "Lazybones" efter en låt med samma namn, skriven 1933 av Hoagy Carmichael och Johnny Mercer. En jädrigt mysig låt med en underbar text (inspirationen kom från att Johnny Mercer kom hem till Hoagy Carmichael en dag för att jobba med att skriva låtar, och hittade Hoagy liggandes och slöa på sin soffa):

Lazy bones, sleeping in the sun
How you expect to get your day's work done?
You'll never get your day's work done
Sleeping in the noon day sun

Lazy bones, sleeping in the shade
How you expect to get your corn meal made?
You'll never get your corn meal made
Sleeping in the evening shade

When them 'tatos need sprayin'
I know you keep prayin'
That the bugs fall off their vine
And when you go fishing
I bet you keep wishing
The fish won't grab at your line

Lazy bones, loafin' all the day
How you expect to make a dime that way?
You'll never make a dime that way
You better mind the words I say

As long as there's a chicken gravy on your rice
I suppose ev'rything is nice
As long as there's a water melone on the bine
Ev'rything is fine

You got no time to work
You got no time to play
You're busy doin' nothing all the lifelong day
I know you won't ever change
No matter what I say
You just made that way 

Hehe. Jag vet inte hur det är med är, men jag älskar gamla Tin Pan Alley-låtar, eller Broadway-låtar, eller standards eller the great American songbook-låter eller vad man ska kalla dem. Visst, man kan romantisera det sena 50-talets/tidiga 60-talets Brill Building-låtskrivare eller hitfabriken Motown när Holland-Dozier-Holland och Smokey Robinson satt i varsitt rum och skrev så pennorna glödde. Men för mig är det romantiska skimret över 20-, 30- och 40-talets låtskrivande ännu tjockare. De melankoliska kärleksballader som kompositören Richard Rodgers skrev tillsammans med textförfattaren Lorenz Hart är så perfekt som poplåtskrivande blir.

Det finns olika sätt att lyssna på denna musik. Jag brukar lyssna på Ella Fitzgeralds songbooks-inspelningar (här är en playlist jag gjorde för ett par år sen med de 100 finaste balladerna därifrån), och det kom även en fin serie samlingsskivor på 90-talet som hette "Great American Songwriters" (fem skivor som var tillägnade Gershwin, Rodgers/Hart, Irving Berlin, Johnny Mercer och Ellington/Strayhorn), finns tyvärr inte på Spotify (det gör inte heller den fina trilogin samlingsskivor "Sentimental journey" med lite mer lättsamma/mindre kanoniska låtar från samma era). Men denna nya playlist har jag gjort för att jag upptäckte den fina serien samlingsskivor "The Greatest Songwriters" som finns på Spotify - fem skivor med låtar av Hoagy Carmichael, Rodgers/Hammerstein, Jerome Kern, Harold Arlen och Johnny Mercer. Urvalen av inspelningar är svinbra, det känns verkligen som ett labour of love. 

Jag tycker det är kul att lyssna lite på Jerome Kern och Harold Arlen, som trots att de är enormt respekterade inte har samma status som Cole Porter & co. Men liksom, Harold Arlen skrev "Over the rainbow", han är en helt okej låtskrivare. Kul att höra lite mer Hoagy Carmichael också än "Stardust" och "Skylark" som för mig har varit i princip de enda låtar jag lyssnat på av honom. Men jag glömmer aldrig hans roll i Bogart/Bacall-filmen "Att ha och inte ha", och en av låtarna han framför där, "Hong Kong blues", finns med på denna samling. Och Rodgers & Hammerstein - ja det går inte att jämföra med Rodgers & Hart-låtarna, men Lorenz Hart gick bort 1943 och Richard Rodgers var tvungen att hitta någon annan att skriva låtar och musikaler med. Hammerstein hade aldrig Harts humor, finess och bittra romantiska hjärta, men en del fina låtar blev det ändå. "Bali Ha'i" är underbar (här hörs den i en inspelning med Frank Sinatra) och "Edelweiss" är ju ändå "Edelwiess". Vilken melodi liksom.

Man kan tycka att det är en lite slapp playlist, bara fem samlingsskivor staplade på varandra, poff. Och ja, så är det väl. Men ibland får man väl vara lite slapp. Jag är nog något av en lazybone, myself. Jag rekommenderar att ni lyssnar på shuffle - det brukar jag alltid se som en styggelse, eftersom jag lägger så mycket möda på låtarnas ordning i en playlist, men just i detta sammanhang fungerar det bra. Jag stod dock inte ut med att antalet låtar efter att ha lagt ihop de fem skivorna blev 149 - en låt från det betydligt vackrare talet 150. Så jag smög in Johnny Mercer-låt som jag tycker mycket om: "Dream", i en ömsint version där The Pied Pipers sjunger. Ni kommer inte bli sura om ni hör den. Faktum är att det är svårt att vara sur över huvud taget när man lyssnar på denna underbara musik.