från sommarfall. tänk att denna låt var en guilty pleasure i många år? inte ens det, det var en låt som bara kändes larvig och smetig. jag köpte förvisso den på cd-singel sommaren 1997 men det skämdes jag över redan samma höst. nu blir jag väldigt tagen av låten, den känns så uppriktig. och spontan, den kom ju väldigt kort efter att biggie blivit mördad, bara någon månad. tänk att hans kompis bara bestämmer sig för att göra en sån låt, ber sauce money skriva en rapvers eftersom han inte kan skriva sånt själv, ringer kompisens änka och låter henne sjunga refrängen. och 112, hur underbara är inte de? nu hör jag något jag inte hörde tidigare - de sjunger "we miss you, we miss you, we miss you" som ett adlib, samma lilla melodiska figur om och om igen. bara det breaks my heart. så fin låt. rätt feta trummor också.
#1 - - J:

Rätt säker på att denna låt är det bästa som Puffen har gjort. Den bara växer och växer, nästan 20 år senare.

#2 - - Nicholas:

:))