Denna duett var nog det starkaste i hela operan! 

”Den flygande holländaren”
Text och musik: Richard Wagner
Med: Thomas Hall, Elisabeth Teige, Jens-Erik Aasbø, Magnus Vigilius m.fl.
Svenska Kammarorkestern med Opera på Skärets kör
Dirigent: Michael Balke
Regi: Sten Niclasson
Scenografi: Sven Östberg
Kostym: Anna Kjellsdotter
Scen: Opera på Skäret

Innan Wagner blev Wagner, den geniale tonsättaren som förnyade operakonsten med sina musikaliskt omvälvande och filosofiskt laddade epos och sina djärva sceniska idéer – och som i skrifter uttryckte oerhört obehagliga politiska åsikter – var han en ung kämpande konstnär. Hans arbete som dirigent i Riga var inte tillräckligt inkomstbringande för hans extravaganta livsstil, han drog på sig stora skulder och till slut såg han ingen annan utväg än att fly landet – i hemlighet, eftersom hans pass hade konfiskerats av myndigheterna. 

Båtfärden till London blev en helvetesfärd på grund av alla stormar – istället för de planerade åtta dagarna tog resan 24 dagar – och vid ett tillfälle var båten tvungen att söka skydd i en norsk hamnstad. Denna dramatiska erfarenhet, tillsammans med den gamla sjömansmyten om ”Den flygande holländaren”, kaptenen som för sin hybris straffats av Gud till att driva omkring på haven ombord på sitt spökskepp i all oändlighet, inspirerade Wagner till att skriva denna opera, som blev början på en ny och mer personlig fas av hans skapande. Det är den tidigaste Wagneroperan som har blivit en klassiker.

Det är dock vare sig sagoinslagen eller de självbiografiska aspekterna som gör ”Den flygande holländaren” till ett fängslande verk – även om Wagner suggererar fram både ödesmättad romantik och dödsångestpräglade havsstormar – utan dess skarpa och realistiska skildring av förälskelsens illusion. Det är en opera som handlar om den desperata längtan efter att älska och bli älskad, drömmen om att träffa någon som förändrar allt och läker själens stora sår.

Den norske kaptenen Daland träffar den mystiske Holländaren när de båda tvingas ta skydd i en liten hamnstad i närheten av Dalands hemort, och norrmannen accepterar främlingens erbjudande: Dalands dotter Sentas hand i utbyte mot en stor förmögenhet. Detta trots att Holländaren aldrig träffat Senta, sett henne eller vet någonting om henne – så desperat är han. Senta är en romantisk drömmare som trånar efter en fiktiv sagofigur hellre än att intressera sig för människorna av kött och blod omkring henne. När hon får syn på Holländaren bestämmer hon sig direkt, och han också: detta är svaret på alla frågor, äntligen är den frälsande kärleken här.

Denna passion bygger helt och hållet på vad psykologer kallar för projektion – att inbilla sig att en person har egenskaper, utan förankring i verkligheten. En kraft som är destruktiv eftersom den driver de två älskande till extremt dramatiska handlingar: Holländaren bestämmer sig för att lämna Senta vid första misstanke om oärlighet, och hon tar hellre sitt liv än att leva utan honom. Allt för en dröm – eller snarare två olika drömmar, som aldrig möts, två människor som egentligen aldrig ser varandra eftersom det enda de vill är att stilla det egna skrikande hjärtat.

Norska sopranen Elisabeth Teige är fantastisk som Senta, hon lyckas gestalta både den flickiga naiviteten, den blinda tvärsäkerheten och den hopplösa bekräftelsetörsten i den krävande rollen – och hon sjunger helt makalöst. Även barytonen Thomas Hall gör en fin insats som den plågade Holländaren, men tenoren Magnus Vilius som gör rollen som Erik, Holländarens snälle och förtvivlade rival, gör ett minst lika starkt intryck. Tyvärr har regissören slängt in att Erik blir fysiskt våldsam mot Senta, något som kanske är tänkt att göra hennes feghet i att avsluta deras relation mer begriplig och sympatisk, men det stämmer inte alls överens med hans karaktär i övrigt. Och hennes oförmåga att tydligt stänga dörren till Eriks kärlek gör bara den känsliga Senta ännu mer mänsklig och trovärdig.

Scenografin, koreografin och inte minst Svenska Kammarorkestern under Michael Balke imponerar också. En lysande uppsättning som lyfter fram essensen i ”Den flygande holländaren” och som förklarar varför operan blev en omedelbar succé vid premiären 1843: bakom alla myter, såväl gamla som de som hans eget liv födde, finns en enorm psykologisk finkänslighet hos den stormande romantikern Richard Wagner.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2016-08-02)