Gästspel i SvD! Älskar att skriva om film :)

DOKUMENTÄR
Fonko
Regi: Lamin Daniel Jadama, Göran Hugo Olsson och Lars Lovén
Betyg 2

Tv-serier som klipps ned till långfilmsformat och går upp på bio är en egen liten genre, med en stark tradition i Sverige: på 70-talet ”Scener ur ett äktenskap”, på 90-talet ”Den goda viljan” och vid millennieskiftet ”Det nya landet”.

”Fonko” började som en musikdokumentärserie och sändes på SVT i höstas. Som sådan kändes den lyxig: en odyssé genom det moderna Afrikas populärmusik i tre nästan timslånga avsnitt. En mängd artister från Nigeria, Sydafrika, Senegal, Burkina Faso, Benin, Angola och Ghana fick göra sina röster och sin musik hörda, och allt ledsagades av Neneh Cherrys inlevelsefulla berättarröst.

Filmversionen har tryckts ihop till 90 minuter, Neneh Cherry är borta och i stället får en annan röst tjäna som röd tråd, nämligen Fela Kuti, i inspelningar från gamla intervjuer. Kuti, som dog 1997, är Nigerias James Brown och Miles Davis i en och samma person, och en av de mest fantastiska artisterna på hela kontinenten. Han har mycket att säga om Afrika och om kapitalism – det blir en effektfull dubbelexponering av ord från förr och bilder från i dag. Tyvärr är diskrepansen mellan det Fela Kuti pratar om och det bilderna visar så stor att berättarrösten framstår som en kvasicool gimmick. 

Regissören Göran Hugo Olsson experimenterade med samma teknik när han i sin förra film, ”Om våld”, skapade en mashup av arkivbilder från afrikanska motståndsrörelser och uppläsning av en Frantz Fanon-essä. Men där hade orden och bilderna mer med varandra att göra. I ”Fonko” blir den röda tråden ett dekorativt villospår. Vilket är ett problem, eftersom det inte finns någon dramaturgisk kurva att luta sig mot, filmen bara tuggar på. Artisterna passerar revy med minimalt kontextualiserande, som av en överdriven rädsla att skriva publiken på näsan. Det är som om ”Fonko” inte kan bestämma sig för om den ska vara drömskt kollage eller musikfokuserat resereportage, och därför blir en halvmesyr.

Lamin Daniel Jadama är dj, Lars Lovén är musikkritiker och Göran Hugo Olsson har tidigare gjort musikdokumentärer som ”Am I black enough for you”. Deras genuina passion för musiken som ”Fonko” handlar om går inte att betvivla. Samtidigt känns urvalet av artister en smula godtyckligt (och varför inte ett ord om västra Afrikas största musiknation Mali, när grannländerna tas upp?) och behandlingen av dem stressad och ytlig. De blir bara namn och individer, aldrig scener och genrer, och den musikhistoriska utvecklingen ignoreras. Det sägs inte heller något om västvärldens förhållande till musik från Afrika, och hur det har förändrats genom åren, något av en miss när det talas så mycket om kolonialism i filmen – filmmakarnas egen roll och blick problematiseras aldrig. Trots goda avsikter och stundtals fantastisk musik missar ”Fonko” målet.

Lars Lovén är medarbetare i Svenska Dagbladet, därför recenseras ”Fonko” av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, kritiker i Dagens Nyheter.

NICHOLAS RINGSKOG FERRADA-NOLI

(Svenska Dagbladet 2016-04-08)