Jag älskar Belceakvartettens inspelningar av Beethovens stråkkvartetter.

Beethoven blev allvarligt sjuk vintern 1824-1825, när han var 54 år gammal. Men han överlevde. Han höll då på med sina sena stråkkvartetter, hans sista bidrag till musikhistorien. Han hade redan skrivit nio symfonier och 32 pianosonater som förändrat konsthistorien för all framtid (och en massa annan fantastisk musik), han hade inget mer att bevisa, men han skrev ändå dessa otroliga stråkkvartetter som inte lät som någonting annat, som fortfarande inte låter som någonting annat. Stråkkvartett nr 15 har en långsam sats som är längre än någon annan sats i en stråkkvartett av Beethoven, det är den ljusaste, lugnaste och mest innerliga musik som jag hört från honom, och den gestaltar hans tacksamhet efter tillfrisknandet. Han gav den inskriptionen "Heiliger Dankgesang eines Genesenen an die Gottheit, in der lydischen Tonart" (Helig tacksägelsesång från en konvalescent till Gudomligheten, i den lydiska tonarten). Två år senare dog han.