Radiokören
Verk av Guo Wenjing, Staffan Storm, Sven-David Sandström, Gundega Šmite, Elise Einarsdotter, Arnold Schönberg m.fl.
Dirigent: Peter Dijkstra
Presentatör: Anders Jalkéus
Betyg: 3

Den andra av Berwaldhallens två konserter för att fira den 90-årsjubilerande Radiokören har ett program med både fullträffar och snedsteg.

”The echoes of heaven and earth” av den kinesiske tonsättaren Guo Wenjing har ett fascinerande uttryck, med stark kontrast mellan de kvinnliga stämmornas ljuvt evighetsgraviterande skönhet och de manliga stämmornas hårda och ibland nästan antimelodiska sång.

Ännu starkare är uruppförandet av Staffan Storms ”Nachtschatten”. Storm har tonsatt dikter av Selma Meerbaum-Eisinger, en rumänsk judinna som blev offer för förintelsen. Hon dog i ett ukrainskt arbetsläger 1942, endast 18 år gammal. Hennes dikter är både fruktansvärda och vackra och Storm har gett dem en underbar musikalisk inramning som Radiokören varsamt lyfter fram.

Även Sven-David Sandströms hit ”Hear my prayer, o lord”, en elegant dialog med 1600-talstonsättaren Henry Purcell, låter fantastisk. Stycket har en allvarlig andlighet som transcenderar all smart postmodernism. Men Gundega Šmites ”Ombré” låter så orolig och lös i konturerna att det är svårt att som lyssnare bottna i musiken. Medan Elise Einarsdotters ”I carry your heart” är fin och behaglig men alltför dramatikfattig, dikten av e.e. cummings som tonsatts framstår som märkligt banal.

Anders Jalkéus från The Real Group är presentatör, med käckt mellansnack som visserligen vinner skratt av publiken men också skär sig mot tyngden i många av de verk som framförs. Å andra sidan gör han ett strålande jobb som dragspelande allsångsledare när ett Evert Taube-örhänge förvandlas till en hyllning till Radiokören.

Den folkliga ambitionen går ett steg längre när sjätteklassare från Sollentuna Musikklasser gör entré och bjuder på spexig skolavslutningsshow med ”rart” lustiga sånger. Tanken är god – framtidens körsång finns hos barnen – men man hade kunnat ha valt andra stycken än ”Den underbara sillen” och ”Mopsen”.

Schönbergs ”Friede auf Erden” avslutar, ett starkt verk som tyvärr låter malplacerat utanför kyrkorummet. Berwaldhallens akustik räcker inte till, kraften i sången har ingenstans att ta vägen och det som egentligen låter gripande känns istället skrikigt och oskönt. Imponerande och frustrerande på samma gång, precis som konserten själv.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2015-11-24)